skall du verkligen äta det där?

I Det bästa som kan hända en croissant rör sig Pablo Miralles genom Barcelona som en direkt antites till den moderna lyckade människan. Han är fet, dricker alldeles för mycket, röker gräs, äter fet mat, duschar inte, har gamla fula kläder och tar inte ansvar. Han bor i en lägenhet den förmögna familjen betalar och han knullar med gift kvinna. Det är en god blandning (såhär efter 46 sidor) mellan Paul Austers dimmiga New York Trilogi och Bukowski-burlesk. Och Pablo är sinnebilden av den tv3 skrämmer oss att vi kanske blir. Som den livsstilsanorektiker jag är förfäras jag över hans vanor. Lider själv i hans grötiga bakfylla och vånda över den gassande solen i smala ögon. Och jag hör mig nästan säga högt skall du verkligen äta det där…en joint till?! Hur kan du inte duscha när du stinker och skall till jobbet?
För i min värld, där man har bestämt sig för den man vill vara så passar inte sånt in. För den man vill vara finns en rad av koder och göra/inte göra som man följer. Man kanske försöker intala sig att man minsann inte följer någon mall eller utifrån påklistrad roll, men man är fett fast i bilden av sig själv skapad av andra. Man konsumerar och väljer fritt ifrån ett färdigt och märkesbegränsat urval av produkter. Men om det är så vi lever nu; endast fria som konsumenter och de val vi är tillåtna är de en marknad erbjuder, hur i helvete skall vi då kunna kallas oss egna? Vad kan vi påverka? Vad kan vi göra som är vårt eget? Rösta vart fjärde år på samma parti med olika namn? I Karim Rashid’s superblob med snutte-dosan i hand blir ingen revolution. Hur tar man kontrollen tillbaka? När kan man säga att man har bestämt själv? Kanske ligger den möjliga revolutionen i skapande? Jag vill gärna tro på det. Konstens läkande inverkan på samhällskroppen (Göran Vogel-Rödin). I allt skapande, i de konstnärliga uttryckens möjlighet att ställa andra frågor. Frågor som inte kräver andra svar än nya frågor. Frågor eller påståenden som står varje människa fritt att tolka och agera utifrån. Det vill jag fan tro på!