kreativ process

Två barn, min dotter och hennes kusin, sitter framför ett stort ritblock som står i vardagsrummet och målar till Trazan och Banarne. Dom är drygt två och orden bubblar ur dem och bilderna finns i deras ögon. För oss andra är det lite svårt att skilja den ena samlingen streck (Trazan) ifrån den andra (Djungelmums), men för dem är det glasklart. Rita, berätta, byta färg, måla över, sjunga. Allt får plats.
Igår satt jag i intressanta diskussioner med en kollega om Estetisk process. Vad är det, vad kan det vara, hur arbetar man med det i skolan och kan det göras annorlunda? Hur ser jag på estetisk process och vad betyder det för mig? Vad kan det betyda för lärande i allmänhet eller för den egna identitetsutvecklingen. Att kunna lyfta frågor om den egna existensen med hjälp av kreativa uttryck, och i detta ge sig möjligheten att utforska ämnet med andra förutsättningar. Förhoppningsvis ställer arbetet andra frågor och ger därför oväntade svar.
Se bara på den fantastiska möjlighet som kreativt arbete erbjuder att under en process vara någon annan. Att försätta sig i någon annans situation och utgå frågeställningar ifrån detta. För författaren är detta i stort sett en förutsättning, men i andra uttryck är det mindre tydligt, kanske svårare. Kanske för att det inte finns samma tradition av att skapa alterego i bildkonsten. En som gör det mycket framgångsrikt är Nina Bondeson, i hennes bilder och objekt finns flera personligheter som spelar ut sina olika roller. Några har funnits med länge och andra kommer och går. Styrkan i detta, som jag ser det, är att hon tillåter sig att arbeta med många olika, om än liknande, uttryck och berättelser samtidigt. Historier kan finnas på många plan samtidigt, både i en bild eller i en utställning.
Det är detta förhållningssätt jag tror bäst belyser min syn på estetisk process. Parantes: jag vill gärna byta ut begreppet Estetik emot kreativitet, eftersom estetik är ett i allmänt tal värdeladdat ord som beskriver snyggt. En väldigt estetisk inredning eller målning ser vi gärna som en som är tilltalande. Och det är inte det jag syftar till i begreppet Estetisk Process. Där handlar det om processen av kreativt (konstnärligt) arbete.
Att kunna stiga utanför sitt ego och arbeta utan att hela tiden känna att man måste stå för det som kommer upp, och i detta självcencurera, är en förutsättning för en fri kreativ process. Om man dessutom arbetar med frågeställningar som kan upplevas som provokativa eller alltför privata, där svaren på frågorna; de bilder som blir, kan vara svåra ibland att stå för, så är förflyttningen i personligt fokus en enorm tillgång.
Barnen i mitt vardagsrum skapar med hjälp av bilder egna berättelser utifrån intryck och tankar om sin omgivning och blir en direkt sinnebild av mina tankar. Deras figurer pratar med varandra medan de växer fram och miljöerna de finns i är i ständig förändring. Här är de alla samtidigt utan varken konflikt eller samvete. Hunden bajsar på honom betyder bara just det, det finns ingen värdering i att han bajsar på Banarne. När Nationalteatern sjunger om de elaka kungarna från Västerlandet är vips djungeln en grotta fylld av ledsna barn.
Det är bara att njuta och kanske avundas lite deras framfart över pappret och historien och livet. Inget är förbjudet här, inga vuxenlåsningar om skala och avbildning och likhet och grundade åsikter. Bara rent utforskande.
Jag vill gärna tro att det går att lära mycket av arbetsgången i kreativ process och överföra den till andra lärandesituationer. Det förutsättningslösa sökande som ibland kan uppstå i konstnärligt arbete där bilderna skapar sig själva, utvecklar berättelsen framför ens ögon, borde kunna fungera i andra sammanhang. Det är inte många områden i vår tid som saknar rätt och fel ur en klinisk bemärkelse. Ryckt ur sitt sammanhang finns inte bra bild och dålig bild. Smak finns alltid, och inom kulturen finns en hård smakpolis, oh ja, men utanför den så finns inte rätt och fel utan snarare mer eller mindre intressanta frågeställningar. Tänk er att överföra detta till andra ämnesområden som tex. skolan. Inte rätt och fel, utan mer eller mindre relevant och intressant undersökt, placerat i kontext eller bra diskuterat.Jag läser bra skrivet om manér och om att få en stil på konstskola och hur man skall förvalta den efteråt på reflektioner (där jag för övrigt också snott denna länk som är underbar).