Schwitters stuga

Idag var jag o min kompis på galleri Mors Mössa och såg Annette Sletnes utställning Schwitters hut. Det var en serie bilder från ett av Schwitters Merzbaus som han har i en liten stuga uppe i Norge. Det enda av hans original-Merzbau som finns kvar, det i Storbritanien brann och det i Tyskland bombades.
Det intressanta är att Annette har fotograferat inne i hans vanligtvis igenbommade lilla hytte och med kameran både dokumenterat Schwitters installationsliknande interiör, och dess långsamma förfall eftersom den norska kommun vari denna hytte ligger inte vet att försöka bevara verket av en av 1900-talets intressanta konstnärer. Hon har också skapat nya bilder genom att välja utsnitt ur hans virrvarr av koder och tecken och lager-på-lager.
Men exakt vad är hennes konstnärliga handling?
Vackra fotografier? Bron i historien, genom att arbeta vidare med nya ögon och media på en annan konstnärs verk? Att hon hittat honom?
Jag upplever att hennes dokumentära drag inte är helt självklart, utan at det finns en liten fara i att hon rider på att det är just Schwitters stuga hon fotograferat och inte fiskare-Enoks som ligger brevid.
Detta kanske är helt självklart för andra, men för mig känns det på ett sätt tunt.
Men visst fan är det vackert! Och för mig hade bilderna klarat sig utan Schwitters ande.
Sen köpte jag Lotta Külhorns fina skrivböcker på pocketshop och log hela vägen hem.