Jag utbringade ett fyrfaldigt hurra i dag, tyst för mig själv. På Linnégatan har både MacDonalds och 7-11 slagit igen. Det gjorde mig glad. En mikroseger.Folk vill äta frukost på små lokala caféer eller köpa mjölk och cigaretter av någon de kan känner igen, som känner igen dem. De vill känna att de är hemma, inte bara någonstans i en stad. Kanske är det början till slutet för köttclownen och hans likriktande, sockertillsatta dygnet-runt glufsande likar.
Jag hatar gyllene röven. Inte för maten, den är säkert inte sämre än annan snabbmat, utan för att det finns överallt. För att dess mål är att sudda ut alla olikheter. För att jag som konsument aldrig skall behöva tänka, bara köpa och känna igen mig, vart jag än befinner mig. För att de vill att jag skall känna mig global och hemma överallt, aldrig borta.
Den västerländska kärnfamiljsvurmande medelklassnormen sprids med meals och ballonger till barnen. Olika göre sig ej besvär.
Det är olustigt.
1 kommentar:
och för att det är en affärsidé. Inte en idé, utan en affärsidé. Det är dåligt. Inte: nu har jag kommit på en sak för att människor mår bra. Utan: nu har jag kommit på en sak för att jag kan tjäna pengar på det. En själ har sålts och någon måste betala.
Skicka en kommentar