Pappa, nallen har tappat munnen. Han kan inte äta.Hon ser allvarligt på mig och nickar samtidigt som hon pratar och det känns som att hon har levt i tusen år.
Vi står på lekplatsen. Hon pekar och jag letar febrilt efter en munlös nalle.
Till sist ser jag. Där står den, en stor björn av trä som mycket riktigt har tappat nos och mun. Hur såg hon det genom hela lekplatsen?
Hon växer, min allra älskade dotter, och orden strömmar som en flodvåg. Ibland i perfekt ordning med klara resonemang, ibland bajsar en häst på en häst.
Med orden kommer den egna personen och integriteten får en möjlighet att artikuleras. Det blir tydligt vilken roll språket har för individens utsikt att ta del av och uttrycka sig i det sociala sammanhanget.
Nu jävlar skall här läsas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar