Jag ritar en glad pappa här, fast oftast är han lite arg på mig.
Shit. Hur ställer man sig till det?
Är det så?
Upplever hon mig oftast lite arg, eller var det för att hon tänkte på att jag just lyft ut henne ur en mataffär för att hon rev saker?
Jag vill inte vara oftast lite arg. Jag vill vara oftast glad.
Jag kommer inte ligga sömnlös, men jag skall tänka på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
05
(114)
-
▼
08
(33)
- höja straffen
- sprida, inte begränsa
- trygghet i sömnen
- Dior kids
- kreativ process
- anonym
- bildminnen
- fett är snyggt
- vi kan välja annat
- skall du verkligen äta det där?
- jobbtid levnadstid
- Millimeterrättvisa
- springa ifrån medelåldern
- nya kanaler
- slak kuk ger säkrare samhälle
- konst och kropp
- material som tillåter flöde
- överslätande småprat
- på en annan plats
- oftast lite arg
- mellanchefer i läskigaste grottan
- Schwitters stuga
- att äga tankar och ädelost med äpple
- motstånd i rum för konst
- hemma borta
- lokaldiskussion om stadsrummet
- jag och Mats Wilander
- arga gamla män
- minnen man kan ta i
- en häst bajsar på en häst
- alltid samma
- en japansk penna
- dag1
-
▼
08
(33)
1 kommentar:
När vi äntligen kom på besök till ert boende sa den lilla flickan när jag frågade om hon gillade sin pappa (hon hade slängt sig över vederbörande då och då på ett mysigt sätt under stunden i gräset)att han är min kompis, min bästa kompis. Det var fint. Mitt hjärta blödde en skvätt då.
Skicka en kommentar