hemma borta

Jag läser Paul Austers Orakelnatten och den frammanar en våg av minnen från New York. Han rör sig på gatorna där jag bodde och jag känner lukten. Morgonen på väg till jobbet, rutin, en kaffe med mjölk och en ost-croisant på Mazola´s Bakery, en cigg innan nedgången till tunnelbanan på Bergen street. Tätt tätt med kaffet och en vikt tidning vikt på tåget, F, till Manhattan 14th street. Luften är klar och intensiv samtidigt. Går längs betongtrottoaren och hör staden. Luktar den. Kvällar på café med rörelse runtomkring, så många olika tidszoner samtidigt, så många ständigt på väg.
När jag kom tillbaka till Carroll Gardens, Bklyn, efter att ha varit hemma i Sverige så var det som att börja andas efter att man har hållit andan. Jag kan inte minnas att jag någon gång känt mig mer hemma än i sekunden jag kom upp från tåget direkt från flygplatsen.
Jag föddes i New York. Jag blev 28 och ny. Här passade bitarna ihop.
Jag var hemma från första dagen. Jag var ikapp mig själv, bilden av mig och jag var samma.
Michael Stipe sjunger för mig Leaving New York never easy, I saw the lights fading out.