019

Dag med sol o vin o vackra drömmar.

018

Huvudet fullt av en mörk framtid för den svenska skolan. Bedömningar
långt ner i åldrarna, en gymnasieskola som fokuserar på mätbar
kunskap när näringslivet söker kreativitet o kritiskt tänkande, en
ny lärarutbildning med en tydlig segregering o kunskapssyn från 50-
talet och privata gymnasier som utarmar den komunala ekonomin.
Fy fan.
Vad är det vi tillåter vår regering att göra med
utbildningssystemet?!

017

Tar igen oritade dagar.
Lugnet infinner sig.
Ritar äter ritar äter.

016

Konferens.

kväll

hej då jesus, nu drar jag

om att tillhöra

ett slut

som givetvis kommer att bli en början.
Tack.
det var så enastående.
jag satt med klump i hals o kände mig delaktig i något större.

015

övergiven utan egenskap att förändra*

[kroniskt enastående]
Fyrfaldigt levande tidsresenär, utan varken strumpor eller skor.
Men två tröjor.
Som för att kompensera. bortfallet

Lika stora delar lika stora hål
Lika många i varje skål när man startar.
annorlunda efter en stund
Men lent o fint
eller strävt.





*Det skulle vara av fåfänga jag slutligen gick med på det ogenomförbara. Timmarna före o timmarna efter skulle salta sår o breda ut fjärilsvingar. Moderskepp o kexhud, finfina vantar åt varenda en. Hur man än vänder sig finns himlen.

Små mönster

I alla blommorna på rhododendronen (stavas det så?) finns ett litet
leopardmönster på ett kronblad.
Jag förmodar att det alltid har varit så.
Nu har jag kollat på andra oxå, och de har det allihop! Olika färger.

Trädgårdsmästaren har vaknat.

014

Tretton är otur. Eller glömd.

012

morgon o regn

011

Framför o bakom. Om o om igen.
Känner mig som Fem myror.

010

Våren har tusen gröna. Precis efter regnet lika många dofter.
På sommaren luktar allt liksom samma: grönt.
Då är allt som växer ett.
Fast solen är varmare.

världen växer

009

Övar perspektiv för att hitta ett djup i bilden jag saknar. Både i
bilden och berättelsen.

008

007

Vissa dagar.

jag tycker inte om ordet 'skapa' *

[forsythia] / _ _ _ _ _ _ _ _ _ _


*Inte heller inspiration. De framhåller idén om ett arbete i lustfyllt skimmer, med ett kristet leende och eftermiddagssol. De säger att man måste vara glad när man arbetar. Det är man inte. Jo ibland kanske, o efteråt. Men för att kunna jobba mer förutsättningslöst o mindre ängsligt bestämmer jag härmed att skapa och inspiration är bannlysta ur det kreativa (shit...även det ligger på gränsen) vokabuläret.

nya foto

en modell av en plats. den finns för att man kan se den o man kan komma ihåg den.
ett hörn. med lite skräp. o annat.

006

005 mörker

En entusiastiskt egenkopplad lampa resulterade i elektriskt bakslag.
Plopp.
Hej då el i halva lägenheten.

Nya proppar.
Fortfarande mörker.
Proppskåpet: ridå
Hemelektroniken - Mattias: 1 - 0

Vi fick baxa ut tv:n i köket.
We had a need for speed.

004

_________;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;; = framåt mannar, framåt.

Att odla är att se tiden

En idé om att vilja stanna upp tar sig olika uttryck. Läser Michael
Pollans 'En trädgårdsodlares bildningsväg' o ser den cykliska tiden.
Den som medger att något skall hända nästa år igen, och nästa
igen. På samma plats.
Den väcker liknande önskan om att plantera som Bodil Malmstens bok om
flytten till Provençe.
Att bära runt på jord o greja.
Att se saker växa.

Pollan för ett bredare resonemang om trädgården, det inhängnade
odlandet, i relation till naturen utanför, men båda öppnar min lust
på vid gavel.

Dessvärre är längtan ut från staden motsvarande liten.
Kompromissen idag blev nya krukväxter.

003

Det går o det blir roligare efter en stund.

___:::::::::::::-----

002

SÅ går det när man bestämmer sig för ngt. Det är motigt redan
dag2.
Men ok.
SÅ får det vara.

001

Kanske för att få upp tempo. Kanske för att motivera motiga dagar.
En bild om dagen.
En månad på prov.

Gör o gör säger jag till dom andra, tänk inte för mycket bara gör
så kommer berättelsen att visa sig.
Själv är jag ängsligaste pojken räddaste som finns.

Kärleken och döden

Kärleken är starkare än döden, sa en präst till oss alla i det rum
vi samlats för att ta farväl. Av en nära, en av oss.
I det gemensamma fanns sorgen minnena längtan.
Kärleken är dödens motsats skriver Saviano i sin novell om krigets
och dödens obarmhärtighet. Om det ogreppbara ofattbara i att bli
lämnad kvar. Att stå med minnena, de man har och de man aldrig hunnit
få.

En plats man bara kan be om att slippa vara på/i.

Tillstånd

Ilska över att inte förstå. Känna sig lurad kanske. Utgå från att
man nog blir lurad om man inte förstår.
Men vad finns det att förstå?
Jag äger min egen läsning. Det finns en avsändare, men inget svar.
Inget facit.

Det jag upplever är mitt.
Bara.
Det går alltid att ha en intention, men oxå bara det. Resten är upp
till någon annan.

Får det inte ta tid?
Är det farligt om det kräver eftertanke? Varifrån kommer den
oerhörda rädslan för obesvarade frågor? Påståenden eller
motfrågor istället för färdigtuggade sanningar.

Det får man fundera vidare på.