[forsythia] / _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
*Inte heller inspiration. De framhåller idén om ett arbete i lustfyllt skimmer, med ett kristet leende och eftermiddagssol. De säger att man måste vara glad när man arbetar. Det är man inte. Jo ibland kanske, o efteråt. Men för att kunna jobba mer förutsättningslöst o mindre ängsligt bestämmer jag härmed att skapa och inspiration är bannlysta ur det kreativa (shit...även det ligger på gränsen) vokabuläret.
3 kommentarer:
jag föredrar skapa framför kreativ. även om det förstnämnda låter lätt stort. och bibliskt. men kreativ sammfört med person blir liksom kletigt oavsett vem personen må vara. inspiration klarar jag mig nog inte utan, även om det låter som en skir spetsgardin.
nämnas bör kanske att skapande är vad vi kallar en av aktiviteterna på förskolan. och jag vet inte vilket ord jag skulle klara att byta ut det mot.
jag tror att man skulle komma nånvart med att kalla det arbete.
rätt o slätt.
nu skall vi hålla på med bild o sånt.
problemet med ordfamiljen skapa, tavla, inspiration, lust o s v är att de riktar arbetet bort från processen, undersökandet, frustrationen, misslyckandet...det är där jag har min hake.
klart att man är inspirerad ibland o det är ngt fint...men om man sätter sig på röven o väntar på inspiration...ja då kommer det inte bli mycket gjort.
jag tänker mig att man vill lära barnen (o sig själv) att det handlar om att gå in i det o grotta...att möta sin oro o att jobba igenom motstånden som kan finnas. i det ganska uttömmande arbetet finns väldigt lite av skapandet o lusten...
[öppen] estetisk process är väl ett bra alternativ till skapande.
lite svårt först för barnen, men vaffan, de lär sig ett ord varje 90 minuter så de skall väl kunna få in det...
förstår din hake, men funderar ändå.
kommer att tänka på ett av barnen som ibland går igenom hela ångestskiten när han tecknar, men kommer tillbaka och jobbar på i tid- och rumslösa koncentrationen och kommer ur med något han är stolt över. det är en av dem som säger han ska bli konstnär (ett ord vi lärt dem) när han blir stor och förmodligen är det han som är mest förberedd för något sånt. förutsatt att omgivningen fortsätter uppmuntra och lirka.
och nog har du rätt. någonstans där ligger väl sanningen om varför så många slutar roas av "att rita och måla" under uppväxten. för när man närmar sig tonåren räcker det oftast inte att göra en huvudfoting för att höra hurra-rop från omgiviningen eller sig själv. och har man aldrig upplevt eller sett skiten så ser man nog inte att det är värt att fortsätta när den dyker upp.
är väl dags att fortsätta tänka utanför din blogg nu. ska bege mig till Tanten och processa.
Skicka en kommentar