Pollans 'En trädgårdsodlares bildningsväg' o ser den cykliska tiden.
Den som medger att något skall hända nästa år igen, och nästa
igen. På samma plats.
Den väcker liknande önskan om att plantera som Bodil Malmstens bok om
flytten till Provençe.
Att bära runt på jord o greja.
Att se saker växa.
Pollan för ett bredare resonemang om trädgården, det inhängnade
odlandet, i relation till naturen utanför, men båda öppnar min lust
på vid gavel.
Dessvärre är längtan ut från staden motsvarande liten.
Kompromissen idag blev nya krukväxter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar