Vanessa Beecroft arbetar med kvinnokroppen, ständigt återkommande. Kanske diskuterar hon alla kvinnors vardag och vårt samhälles kroppsfixering. Kanske behandlar hon sin egen kamp emot bulimi. Eller båda. Hon går också nära det spekulativa och genom det pekar hon på ett sätt på att det gör vi hela tiden, men låtsas inte se.
Ögnade ett par gamla artkrush och archidose idag och kom över detta, PS1, New Cantina Antinori, Stephen Friedman Gallery, James Cohan Gallery, håll till godo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
05
(114)
-
▼
08
(33)
- höja straffen
- sprida, inte begränsa
- trygghet i sömnen
- Dior kids
- kreativ process
- anonym
- bildminnen
- fett är snyggt
- vi kan välja annat
- skall du verkligen äta det där?
- jobbtid levnadstid
- Millimeterrättvisa
- springa ifrån medelåldern
- nya kanaler
- slak kuk ger säkrare samhälle
- konst och kropp
- material som tillåter flöde
- överslätande småprat
- på en annan plats
- oftast lite arg
- mellanchefer i läskigaste grottan
- Schwitters stuga
- att äga tankar och ädelost med äpple
- motstånd i rum för konst
- hemma borta
- lokaldiskussion om stadsrummet
- jag och Mats Wilander
- arga gamla män
- minnen man kan ta i
- en häst bajsar på en häst
- alltid samma
- en japansk penna
- dag1
-
▼
08
(33)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar