Vi pratade hemma idag om millimeterrättvisa i hemmet. Om att oavsett vad man gör på dagarna så är det båda föräldrarnas ansvar att hämta, lämna, handla, städa. Någon hade pratat om det, kanske var det Linda Skugge, kanske någon annan. Jag tror på det. Millimeterrättvisa. Kanske inte varje dag resten av livet, men som grundläggande förhållningssätt för en fungerande familj. Etablerar man inte det så får den med flyt för tillfället monopol på tid utanför hemmet, där ju livet som bekant också pågår och där möjligheterna för ny energi till personen och familjen finns. Det är lätt att säga att min inspiration i livet är familjen. Det är klart att det är en viktig del, men inte om familjen och hemmet är det enda man ser. Det kan driva vem som helst till desperationens brant.Kanske vill man säga Kvinnofälla, och det är det ju i stor mån om man talar om året efter att man fått barn då ju den mesta hemmatiden tas ut av kvinnor och detta gör att de står tillbaka i karriären ett tag, men det handlar inte bara om det. Det handlar även om arbetslöshet, tillfällig eller längre, studier och alla andra situationer där den ene i familjen har mer tid att disponera fritt. Det är lätt att den då tar eller får mer ansvar för själva hemmet. Rimligt kan det tyckas, på kort sikt, att den som har mer tid också gör mer. Men i ett längre perspektiv så försätter man den parten i ett beroendeförhållande som jag tror är mycket svårt att bryta. Eftersom man är inom hemmets väggar mer, och alltså inte kommer ut på alla tusentals möjliga informella möten och nätverksmöjligheter, så utvecklar man heller inte potentialen för att växa och ta tillbaka positioner när tids-och-ansvars-situationen ändras. Om vi nu dessutom skall tro på diskussioner om att vi går emot ett samhälle som mer och mer bygger på nätverk, formella och informella, så är det ju direkt osunt att hållas, hålla sig, utanför möjligheten till möte med andra människor. Begreppet karriär är i denna sorts samhälle mycket vidare än vad jag jobbar med. Det handlar om livet utanför hemmet. Den tid och de möjligheter man har att växa som egen individ och samtidigt samla stoff för vidare fördjupning hemma. Karriär handlar inte om pengar, eller ära, eller kändisskap. Det handlar om vem man vill vara och möjligheterna att vara den.
Från den vinkeln blir millimeterrättvisa en självklarhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
05
(114)
-
▼
08
(33)
- höja straffen
- sprida, inte begränsa
- trygghet i sömnen
- Dior kids
- kreativ process
- anonym
- bildminnen
- fett är snyggt
- vi kan välja annat
- skall du verkligen äta det där?
- jobbtid levnadstid
- Millimeterrättvisa
- springa ifrån medelåldern
- nya kanaler
- slak kuk ger säkrare samhälle
- konst och kropp
- material som tillåter flöde
- överslätande småprat
- på en annan plats
- oftast lite arg
- mellanchefer i läskigaste grottan
- Schwitters stuga
- att äga tankar och ädelost med äpple
- motstånd i rum för konst
- hemma borta
- lokaldiskussion om stadsrummet
- jag och Mats Wilander
- arga gamla män
- minnen man kan ta i
- en häst bajsar på en häst
- alltid samma
- en japansk penna
- dag1
-
▼
08
(33)
2 kommentarer:
Hm. Om den ene jobbar övertid och den andre pluggar på deltid? Min tjej kommer inte hem förrän efter kl 18.30 en enda dag i veckan så självklart tar jag, som pluggar, på mig att både hämta vårt barn samt laga middag. Varje dag. Och om jag sen får ett jobb som kräver mindre av min tid, eller om jag fortsätter frilansa som innan jag började plugga, ser jag det som självklart att fortsätta ta MER ansvar för hemmet.
"Millimeterrättvisa" vore kanske att min tjej nån gång framöver blir TVUNGEN att byta jobb (gå ner i tid existerar inte på hennes kontor), men hur fan skulle det gå till?
Måste säga att denna post var en total waste of time and space.
den situation du beskriver låter ju givetvis helt rimlig i ett kortsiktigt perspektiv. kanske kommer det att funka för er att den dagen du känner att du vill ta mer plats utanför hemmet så släpper din sambo delar av sin karriär för det. är det så är det väl aldrig ett problem, självklart kan Millimeterrättvisa spänna över lägre tid. det jag vill åt är att jag tror att oftast så tror man att det är så det skall bli, att om ett tag eller sen eller då så skall jag ut o ta plats. bara det att det är svårt att bryta roller och få in nya mönster. kommer en person som har arbetat upp ett rykte och en bra plats med goda förutsättningar för karriären vara villig att låta det gå bara för att den andre nu vill ut? och kommer den som varit utanför hemmet självklart se hemmets sysslor och mer tid där som naturligt? kanske, men jag tror att det finns en förbannat stor risk att man tror det, som i en outtalad överenskomelse, men när det skall hända så blir det svårare. se på alla kvinnor som gått från hemmet till arbetsmarknaden, de utför fortfarande 5ggr så mycket arbete i hemmet som männen. de har således hamnat i ett situation där de gör både det de gjorde innan och arbetar.
Skicka en kommentar