Funderar på vad anonymitet på nätet betyder för kommunikationen, kanske för Internet som helhet. Jag har de senast två dagarna fått två svar, som i sig givetvis har varit som vilka svar som helst i det att de reagerat på något jag skrivit, men som bägge har hållit en kanske för ämnet onödigt hård ton. Det är nog inte så att det stör mig mer än någon annan att folk höjer rösten, eller tycker olika, men jag kan undra vad det kommer sig av? Kanske provocerar det jag säger så att någon blir extra arg, men jag har svårt att tro det. Jag tror snarare att det handlar om att man kan ta i extra när man argumenterar utan ansiktskontakt. Kanske måste man öka trycket för att höras i floderna av txt, bilder och åsikter på nätet, eller så gör man det just för att man kan. Man vet att man inte kommer att ses för att fortsätta dialogen, inte heller behöver man stå till svars om man kränker någon. Därför går det bra att ösa på. Ungefär som man kan be en telefonförsäljare att dra åt helvete kan man be någon på en chat eller blogg dito.
I ett större, över hela nätet, perspektiv så kan man tänka sig att anonymiteten är en av de saker som verkligen lockar. Både för att man kan utforska sin identitet och testa möjligheten att vara någon annan, och för att man kan göra saker man aldrig skulle ifall det innebar ögonkontakt eller igenkänning. Som jag ser det ligger det ett problem i att inte ta kommunikation på allvar, oavsett om den är över lina eller cafébord. Eller så är det bara jag som måste fatta att på nätet får man fan ha lite jävla överseende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
05
(114)
-
▼
08
(33)
- höja straffen
- sprida, inte begränsa
- trygghet i sömnen
- Dior kids
- kreativ process
- anonym
- bildminnen
- fett är snyggt
- vi kan välja annat
- skall du verkligen äta det där?
- jobbtid levnadstid
- Millimeterrättvisa
- springa ifrån medelåldern
- nya kanaler
- slak kuk ger säkrare samhälle
- konst och kropp
- material som tillåter flöde
- överslätande småprat
- på en annan plats
- oftast lite arg
- mellanchefer i läskigaste grottan
- Schwitters stuga
- att äga tankar och ädelost med äpple
- motstånd i rum för konst
- hemma borta
- lokaldiskussion om stadsrummet
- jag och Mats Wilander
- arga gamla män
- minnen man kan ta i
- en häst bajsar på en häst
- alltid samma
- en japansk penna
- dag1
-
▼
08
(33)
4 kommentarer:
Du skriver så man vill läsa mer.Alltid kul att hitta en ny blogg att följa.
Klockren analys. Väl skrivet. Samtidigt har svaret om rökningen en väldig poäng, även om jag inte fattar varför skribenten tar i så fruktansvärt. Hursomhelst är detta enkla, halvt burdusa, lite ofullgångna meningsutbyte ändå ett härligt exempel på bloggandets kraft och spänning.
Och jag gillar din ödmjuka ton. Fortsätt, bara.
värmande!
tack.
Först trodde jag att det var på mig, l, som du reagerade på. Att jag var burdus. Men sen såg jag rökmannens kommentar. Det är ju helt uppenbart att personen i fråga själv är storrökare. Därav den omotiverade ilskan.
PS. Jag vill fortfarande vara anonym.
l
Skicka en kommentar