I varje bild, berättelser. Mina dina någon annans. De kan vara nära levande minnen drömmar o de kan vara så privata privata att jag nästan inte vågar titta på dem. Oftast rinner de ur mig utan tanke utan plan, berättar något för mig. Senare kan jag titta tillbaka o se hur de fylls av ny mening, nya läsningar.
Allt hör ihop. Allt är mitt. O ditt. Alla är jag du han hon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
07
(241)
-
▼
01
(29)
- jag talar med mig själv
- natt
- ...
- natten
- nu
- lämna längta
- because Im worth it
- ...
- att leva
- hade behövt en kram
- Gröna Lyktan
- det är verkligen nu
- If Mies van der Rohe was alive I would go to bed w...
- chilenska grönsaker
- åtrå är ett synnerligen vackert ord
- fasetter i formen av att vara
- när man går i regnet ser ingen att man gråter
- va i heeeeeelv..?!
- konkurrenscensur?
- expansion
- dimma
- konst?
- ...
- ja, jag vill
- agera
- mänsklig entropi
- hur det blir
- ...
- 1.a januari
-
▼
01
(29)
2 kommentarer:
mattiag: Tack för ödmjukhet i frågan kring radbrytningarna på min sida. Det är som du säger. Man blir fanimej tokig! Man letar och letar, men inser snart, som du säger, att det finns en anledning till att man inte är medlem i Menza. Tack för en trevlig blogg!
tack själv. i tokigheten finns oväntade lösningar.
Skicka en kommentar