Din oro din rädsla förvirring ilska fortplantar sig genom mig kropp genom ben o hud o hjärta. Jag håller om dig o du ber mig att stanna o jag leker stark leker stor leker vet hur man gör inuti rasar draken o havet o blodet rusar jag håller dig i famnen jag kämpar för att mina tårar inte skall synas.Inte skall rinna över.
Jag stryker dig över håret säger ihåliga ord om vuxna måsten o det enda jag vill är att hålla dig.
Utanför dörren kan jag inte andas.
Gatan kränger utanför allt en kuliss allt på låtsas jag leker stor o leker vet hur man gör.
O saknaden trasar mina ord mina skratt. Min hud kommer ihåg dina händer som håller så hårt så hårt jag önskar att det var blåmärken nu finns de inuti.
Jag håller leendet på läpparna. Skrattar hahaha o leker jobb. Leker ansvar o förnuftighet.
Inuti känns det som att jag har svalt glas.
6 kommentarer:
Har tänkt en massa på det du skriver. Tänkt att jag måste kommentera. Men det finns inget att skriva. Önskar att man bara kunde vara människa.
kul. kom tillbaka. det är inte så 'bara' att vara människa.
det kräver en del underhåll o utmaning.
åh, när du skriver så här...
det är fint som fasen!
Ja, jag tycker också att det är fint.
Jag med!
jag med.
Skicka en kommentar