Bredbandsbolagsteknikern var här idag. Det funkar inte riktigt som det skall. Det skall vara en sisådär 20.000kb hastighet. Jag har 356.12kb...
Det borde alltså gå typ 50ggr fortare! Det känns ju lite trist. Kunde suttit på 56/6-ringaupp-modem.
Men det betyder att det bara kan bli bättre.
Har funderat på senaste dagarnas samtal. tar vi det hela på för stort allvar, eller är det så att det som egentligen är allvar är så satans stort o abstrakt o svårt att ta in så vi gör det lilla stort istället? När jag skriver det kändes det löjligt med ett frågetecken. Men allt det där som är stort o vackert o nära o hett o hemskt o sorgligt kanske inte behöver vara så allvarligt, kanske kan det få bara vara. Att det är så lätt att fastna i tidigare diskuterade bilden av, mallen för hur man upplever att ens liv skall vara o arta sig. vaffan?! Går det egentligen att bestämma det o hur många av de beslut man tar fattar man på grunden av att man verkligen känner? Är det inte snarare så att det mesta går på jag är en sån som-rutin, eller ännu värre, jag vill vara en sån som o de andra tycker att jag är... Klassisk Romeo o Julia-problematik antar jag. Går det att vara ärlig emot sig själv? Det är oxå kanske för mycket begärt att man skall kunna förhålla sig på både makro o mikro-plan samtidigt. Lenn Johnnons think global act local funkar väl ok i förenkling i typ energidebatten, men om man breddar det o tänker på hur vi våldtar planeten, krossar stora delar av världen i det Stora MarknadsKorståget, profiterar på missären o tittar bort, o samtidigt skall man känna hur det känns i en relation. eh...? Hur? En skojteckning som sitter på jobbet visar två gubbar som pratar, -Nu har man ju precis vant sig vid källsortering så skall man tänka på jämställdhet oxå. (typ) haha, men visst finns det en poäng. Inte i sak, men i att i den upplysta informationsförstoppade tiden förväntas man hålla sig uppdaterad o insatt o vaken på allt som händer. Så långt ok. Men hur lever man med sig själv som människa när man vet att så många lider, så många hungrar, så många slavar, för att min iPod-tillvaro skall kunna fortsätta finnas? Däri finns ett glapp. Att vara med, uppkopplad uppdaterad ha hungrigaste kollen, o samtidigt kunna titta bort, kunna se o veta o ändå zappa till 5-an. I-landsproblem, ja i allra högsta grad. Vad gör det med kollektivet när alla vet allt, men inte bryr sig? Homo zappiens skriver Owe Wikström. Det är ju precis sant. O i ett längre perspektiv måste det ju göra något med självkänslan, att hela tiden vara medveten om att man aktivt skiter i levande människors hälsa när man står i provrummet.
Kanske borde man uppdatera Lennons ord: Think global, act.
3 kommentarer:
Vi har byggt in oss i förnekandet. Satt oss ner och gjort det bekvämt. Det är så svårt, obehagligt, skrämmande och sorgligt att ta sig därifrån. Men det finns hopp om att vi ska våga. Det måste finnas hopp
ja det måste gå.
bekväm är lite farligt.
ibland är det ju förbannat skönt att sitta bekvämt, o jag tror inte att det är nyttigt att vara på tårna hela tiden, men man får sittsår om man sitter öfr länge, eller blir så stel att man inte kan resa sig trots att man bestämt sig. Och DÅ kommer bitterheten.
förändra är läskigt.
'change equals death' W.Allen
Think, act. Man kan leva hur man vill. Man kan tänkta på sig själv och på hur andra har det, precis som du. Klart att du ska oroa dig för globala problem samtidigt som du lyssnar på din ajpod. Vad kan du göra för att hjälpa? Du måste inte sälja allt och flytta till Calcutta. Men gör det du kan, köp ekologiskt och rättvisemärkt. Börja du, och jag, och kanske sen alla, då händer väl nåt. Vi måste börja. OCH rösta på dem som styr globalt rättvist! Det är en start. Jag har aldrig köpt en rättvisemärkt produkt i hela mitt liv...
Skicka en kommentar