Jag skrev just något hos karin, o insåg att det är vad jag gör. Fasetter o flera o flera vinklar på den pågående undersökningen i vad det är att vara människa. barasådär.Att det är konstens uppgift, i konstens vidaste vidaste mening, att undersöka o problematisera o gestalta vad det innebär. Att finnas.
Att leva.
Att känna.
Mina berg blir mer o mer detaljerade för varje gång, de får fler o fler sidor av formen, fler delar som bildar helheten. kanske kan man välja ut just några, eller en, eller så ser man hela formen o den ändras hela tiden.
som allas bilder ord omformar o omformulerar varandet.
8 kommentarer:
Fraktaler och mandelbrotmängder?
Och jag svarade just att jag höll med dig. Det är vad konsten är, att undersöka vad det är att vara människa. Människans grundläggande villkor, att vända och vrida på dem, att se dem genom vår tids prisma. Att säga vad det är att vara människa - idag. Den som är jag. Eller du, eller snarlik.
Apropå ingenting, eller snarare ett tidigare samtal om googlare - hos mig - så har jag också googlare på "knulla tanter" samt "knulla gamla tanter" hos mig nu.
Jag förmodar att de blir rätt besvikna.
testa testa
ok.
kris, båda. allt. oxå. allt får vara med i berättelsen om livet. allt är en del. det enda man kan göra är att acceptera o omfamna att det är så. allt får vara med.
Karin, man kan undra över hur generell konsten behöver vara (för att vara intressant). om man ser bloggen som en konstform, så är den ju ofta snubblande självgod o inåtblickande. som ordet antyder weBLOGG. dagbok.
men det är väl oxå det som är det vackra i konsten att man inte behöver exkludera.
det kan man om man ser den enda konsten som den som de stora viktiga bestämmer...curators handlare samlare institutionschefer recencenter.
de bestämmer över en del. kanske vilka som skall höjar till å´rets hjältar, årets robinsson-lag, vilka som skall bli en del av marknaden.
men allt det andra. bra ibland, patetiskt banalt pekoralt ibland, men helheten är enastående.
apropå googlare: det är en linje i sig. det är ju väldigt sällan man faktiskt får inblick i hur folk söker på nätet. man kan ju föreställa sig allt möjligt, men när det faktiskt finns en sökning så får man även här ett (viktigt?)utsnitt ur vad det innebär att vara människa.
att kanske vara en helt alldaglig lirare i sällskap med andra, o på natten när ingen ser draggar man nätet efter sex med åldringar eller djur eller vad det nu kan vara.
nätet är allkonstverket.
Ja, nätet är fantastiskt. Varken mer eller mindre.
Samtidigt tror jag att det på något vis bidrar till den förvirring man kan känna. Det är så mycket, så stort, och så lite trots allt i det som ger en något. Fast det kanske beror på att man inte hittar.
Kollade du den där länken jag hade häromdagen i min virriga text på engelska? Gör det annars, jag tänkte på dig när jag såg den killens grejer. En amerikansk konstnär som bor i Hiroshima och gör grejer i dadaisternas efterföljd får man väl kalla det. Och som håller föreläsningar (i Japan!) om Dante och Bibeln om jag minns rätt.
När man hittar sånt blir man glad.
Och det där som du kallar hur generell konsten måste vara för att liksom "räknas"? Ja, det är väl den eviga frågan? Nånstans är ju BREDD en poäng. Att man inte bara vänder sig till en liten införstådd grupp. Nånstans måste man väl, i sin konstnärliga gärning då, nå utanför den lilla gruppen, för att det man gjort ska ha någon form av generalitet. (Heter det så?)
Och ett personligt avtryck/uttryck. Att ingen annan kunde gjort EXAKT samma sak. Jag tycker fortfarande att det räknas.
Mycket är habilt men rätt anonymt när det kommer till kritan. Fast när jag säger det tänker jag kanske mer på litteratur än på konst.
Och samtidigt, om man går tillbaka tillbloggen, det "lagom" självutlämnande verkar ju ändå beröra?
Jaja, det är kanske inte någon mening med att spekulera mer.
Att varje blogg är en liten del i något större - den bilden gillar jag med.
Karin, som nu sätter sig i rullstolen, och DRAR IVÄG!!!!!
Jag kollade honom, o kommer att fortsätta med det, underbar människa.
nu idag när jag tänker på konsten så är kanske dess styrk aatt den inte BEHÖVER någonting. fast det är klart att om man vill att den skall vara sedd upplevd läst så måste den ju möta fler än en själv o ens sju insatta polare, men man behöver inte.
o för att livet tillvaron omgivningen förutsättningarna hela tiden ändras utvecklas så måste konsten få fortsätta finnas för att hjälpa till i arbetet med att omförhandla varandet.
en citat o metafor-bank om man vill, nya ord bilder ljud för nya människor att använda i förståelsen om sig o sina relationer o sin plats på planeten.
yeah!
Gäss.
Tänkte på det där med googlarna, där är snittet lite bedrägligt, trots allt, för de kan ju bara hamna i just DIN blogg (eller min eller där de hamnar) på grejer som står där. Saker du eller dina kommentatorer tagit upp.
Det blir en sorts märklig, men lika
sann som egentligen vilken annan som helst, reflexion av det du själv gjort (ihop med andra, kommentarerna).
Lite som en spegelbild i lustiga huset.
Karin (ej inloggad)
sant att det är saker jag gjort (eller du eller annan) eller skrivit, bara det att sökorden letar i txten på ett raffinerat sätt.
sökningen susanne reuters fitta tex, har jag ju inte skrivit om. jag har skrivit om Susanne, o i samma inlägg diskuterat ngt där jag använde ordet fitta, men inte om susanne eller hennes densamma. då blir ju sökningen en underlig väv av vad man typ har sagt o vad ngn annan typ vill se eller veta om.
men det är väl lite som ett samtal, på krogen eller cafe eller så...tre timmars ord blir 'typ ngt som en jag känner sa'. resonemanget går förlorat o kvar blir nyckelord som om de sedan byggs till nya meningar givetvis får ett eget liv.
Skicka en kommentar