Det kan vara så tyst.
Så tyst att man hör varje hjärtslag.
Varje andetag.
Blir medveten om sin andning o sen går det inte att släppa den för då slutar man andas o man ligger där hela natten o
andas
om o om
igen.
Det krävs övning för att hålla sig på rätt avstånd från elden. Värmas utan att brännas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
07
(241)
-
▼
01
(29)
- jag talar med mig själv
- natt
- ...
- natten
- nu
- lämna längta
- because Im worth it
- ...
- att leva
- hade behövt en kram
- Gröna Lyktan
- det är verkligen nu
- If Mies van der Rohe was alive I would go to bed w...
- chilenska grönsaker
- åtrå är ett synnerligen vackert ord
- fasetter i formen av att vara
- när man går i regnet ser ingen att man gråter
- va i heeeeeelv..?!
- konkurrenscensur?
- expansion
- dimma
- konst?
- ...
- ja, jag vill
- agera
- mänsklig entropi
- hur det blir
- ...
- 1.a januari
-
▼
01
(29)
3 kommentarer:
åh, fint igen
kan inte annat än att hålla med t.
förmodligen får man öva resten av livet
ja, det verkar onekligen så.
Skicka en kommentar