åtrå är ett synnerligen vackert ord

Lyssnade på radio. Filosofiska rummet. Såna som kunde pratade om ord. Om ordens betydelse, och hur vi förstår dem. Semantik? (jag har aldrig riktigt fattat vad det betyder, men det är ett vackert ord).
De talade om att barn lär sig innebörden av ett nytt ord varje 90 minuter. !
De talade om hur vi använder ord, om huruvida orden finns inne i huvudet eller ute i världen. Om språkets möjlighet att beskriva det som inte finns, antingen inte alls eller ialla fall i vår närhet. Vi kan tala om en banan även om vi ätit upp den. Typ.
De talade om sammanhangets betydelse för förståelsen av orden, av språket. Om metaforen.
Det var så jävla fint. Jag blev på så gott humör.
Jag älskar ord.
Jag är en sån som älskar ord. Språk. Hur de används hur de uttalas hur de bär tankarna o resonemangen o hur de berättar om idéer o längtan o det allra innersta rummen.
Jag tänder på ord. På samtalet på förmågan att navigera i det språkliga landskapet.

Ofta dyker rädsla för att snacka sönder analysera sönder upp i diskussioner. Jag vet inte vad det betyder. Jag tycker inte att det går. Samtalet i sig är, när det fungerar som samtal utan behov att mästra eller kväva, yttersta närhet. I orden finns erotiken.

Radiofilosoferna talade om det ständigt fortlöpande omförhandlandet av ordens innebörd och mening som pågår i dialog, om hur vi hela tiden skapar ny mening ny passning av begreppen tillsammans med de vi talar med. Så förbannat vackert.
Det är ju lätt att se hur man kan utveckla ett internt språk tillsammans med en älskande eller vänner, på mycket kort tid. Nya begrepp eller innebörder kan uppstå under en kväll på krogen o betyda något ytterst speciellt just då, ibland i ett samtal. En metafor som lägger plats för att det fortsatta samtalet använder sig av samma metaforfamilj. Jag blir fan kåt när jag tänker på hur fantastiskt detta är!
Den enastående platsspecifika mening som något kan få och som kanske löses upp när just det samtalet är över, eller lever kvar enkom för just den sammansättningen av samtalare tills nästa gång möte sker.

Kanske är det samtalets speciella styrka o spänning, att det krävs minst två aktiva talare och lyssnare. Det handlar om närvaro. Förhandling av innebörd. Vilja att driva resonemanget framåt bortåt inåt. Det går inte att sätta sin egen agenda före mötets, då rasar det omedelbart. Det är lagsport. Tillsammans.

Tillsammans är kanske inte så vackert ord när man säger det, men innebörden i hela sin storhet är ett av språkets vackraste ord.
Tillsammans.