när man går i regnet ser ingen att man gråter

upp o ner...ner o upp. mitt hjärta åker bergodalbana jag skrattar o gråter samtidigt jag står när ni faller jag rasar bland er jag är hela världen o ingen.
tomheten ropar skrattar mig i ansiktet hahaha där ligger du haha dina tårar är bara ljug haha

jag går genom eld utan att bränna mig jag är i rörelse stannar inte behöver aldrig vila.
jag är händerna är huden är hettan precis mellan är ytan.

jag tittar på utan att se jag lyssnar utan att höra jag går runt o samlar ihop.
min längtan.

Karin berättar för mig om allt som finns o jag tror henne.
Det finns.
det finns de som aldrig set havet o det finns de som aldrig lämnat det.
det finns någonting mellan sekunderna som man kan ta på känna uppleva om man är där om man lyssnar om man finns.
det finns.

jag finns.
jag finns i min kropp inuti o utanpå o jag kryper ut genom min hud lämnar mig ensam kvar på marken.

jag är en sån som dricker espresso utan socker.
Jag är en sån som knarkar på att vara behövd.
jag är en sån som älskar så in i helvete innerligt mycket men inte vet hur man uttrycker det.
jag är en sån som tror att jag är rörlig, men har bott i samma postnummer hela livet.
jag är en sån som kan tycka så synd om mig själv att jag knappt kan andas.
jag är en sån som är så stolt över mina vänner o önskar att deras glitter skall fastna lite på mig om jag står tillräckligt nära.
jag är en sån som rörs till tårar av vänskap.

o jag har tusentals bilder inuti o jag har levt i tusen år o jag är nyfödd.

jag är en sån som tycker om att gråta, men har svårt att göra det när någon ser på.

payback.