I korridorerna på kontoren runt de viktiga borden de riktiga mötena där saker beslutas där man får sitta med o lyssna får sitta med vara alibi. Leker på riktigt leker jobb leker ansvar. Alla skuggor bakom dörrarna bakom dig bakom mig, viskande tisslande om gåvor o vägar förbi. Runt runt bärande bjälkar bärande tak, förbi förbi alla dom som väntar som köar som frågar. Tisslande tasslande i trappor i snabba möten blickar hela ryggen full med knivar.
Inbjuden välkommen snittar konfetti klappa ryggen var med säg ja.
Jag bländas så lätt förförs så lätt tindrigaste fåfängan spegel spegel o jag är den vackraste jag sett.
Jag klappar ryggen hejar med smickras o vill vara på sant. Vill leka med dom stora vill vara som dom andra o jag tittar inte ner tittar inte blundar skrattar säger papegojan samma samma.
Leker ansvar leker jobb leker gemenskap.
Men egentligen vill jag bara vakna med någon annans doft i mina kläder, igen.
Vill spara smaken av hud vill vara smaken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
07
(241)
-
▼
01
(29)
- jag talar med mig själv
- natt
- ...
- natten
- nu
- lämna längta
- because Im worth it
- ...
- att leva
- hade behövt en kram
- Gröna Lyktan
- det är verkligen nu
- If Mies van der Rohe was alive I would go to bed w...
- chilenska grönsaker
- åtrå är ett synnerligen vackert ord
- fasetter i formen av att vara
- när man går i regnet ser ingen att man gråter
- va i heeeeeelv..?!
- konkurrenscensur?
- expansion
- dimma
- konst?
- ...
- ja, jag vill
- agera
- mänsklig entropi
- hur det blir
- ...
- 1.a januari
-
▼
01
(29)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar