natt

Jag står kvar.
Tom.
Ensam.
Försöker se in i framtiden men kulan är så dimmig, imma från egna andetag.

Jag vill kräkas.
Eller låta tårarna rinna. Men jag har en öken i ögonen o i munnen. Det är så kallt härinne o jag tar på en tröja till som inte hjälper inte värmer.




Jag står kvar o undrar vad som hände undrar över orden som bara rann undrar så. Att de bara kommer forsar o sen ligger de där o vi plockar upp dem o tittar på dem o passar ihop dem o helt plötsligt blir de nya meningar o betyder nya saker andra saker o jag var så in i helvete oförberedd på vad de också kunde vara.

O kroppen ropar spring spring ta oss härifrån spring men benen är så tunga o magen vänder sig om o om o jag vill ropa men i munnen finns inga ljud, inget kan göra om bara krångla till bara riva riva.


O det gör bara så in i helvete ont.