Hemma. Från jobbet. Hostar upp lungorna i gommen. Snuvar o snörvlar. Dricker thé läser o lyssnar på visor. Lite romantiskt nästan.
Läser vidare i Tröstpriser o Sidovinster o den är så ljuvligt virvlande genom längtan ilska sorg lycka o konsten. Lars o Kerstin är så sköra o de bjuder in att följa deras meandrande vatten som vårflod islossning friskt kallt. Det handlar om vänskap o närhet o om att skrapa sig upp från golvet när man helst vill rinna ner genom golvplankor o aldrig finnas. De bjuder ut sina hjärtan att skåda utan att bli kladdiga eller spekulativa.
O bredvid deras sökande efter mening läser jag Dave Eggers resa-över-världen-för-att-glömma-bok You shall know our velocity! Om att inte vilja acceptera det som hänt o den sorg som ligger i bakhåll hela hela tiden. Som en faust rusar huvudpersonen o hans vän genom världen, vägrar att ta in deras gemensamma bästa väns död o delar ut ett arv till slumpmässigt utvalda fattiga. En västvärldsskuld en ångest över att ha mer än andra att inte vara värdig o i deras rusande ligger flykten från det som hänt. Eggers har ett språk som gör mig mållös o gråtfärdig. Han är så enkel o rak o ändå så stillsamt poetisk över de små sakerna att det nästan gör ont.
The sunlight over the clerk´s shoulders was white and planed, and when he poured us glasses of water it was clearer than any water I´d ever seen. It was the unadulterated soul of the world.
Jag får svårt att andas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
07
(241)
-
▼
02
(16)
- tunnaste tommaste
- att samla för att inte dö
- i andras ord blir mina egna tankar tydligare
- avgrund
- nu är de sina egna o det är ju lite läskigt
- Ismael
- Fermenca Bandolin
- långsamma steg genom staden
- jag är inte mina bilder o de är inte jag.
- i en tid av väntan är det svårt att andas
- när jag sätter mig ner o kommer bilderna o tankarna
- teckningar i rummet
- söndag kväll
- ja, solen kommer att gå upp imorgon oxå, det har d...
- ...
- natt
-
▼
02
(16)
4 kommentarer:
Det är väl så, svårt att se sig själv utan något att spegla sig i.
Krya på dig
herregud magistern!
vilket flöde!
älskar kungen med kniv!
vill oxå va han!
jag med.
vilken frihet.
jag inser att det gör ont. Dave Eggers berättelser o ord skär i mig som en kniv av marsipan o kyssar. jag dör fan lite varje sida.
jag ber er, alla, läs honom.
världen blir en bättre plats.
Skicka en kommentar