i andras ord blir mina egna tankar tydligare

Hemma. Från jobbet. Hostar upp lungorna i gommen. Snuvar o snörvlar. Dricker thé läser o lyssnar på visor. Lite romantiskt nästan.
Läser vidare i Tröstpriser o Sidovinster o den är så ljuvligt virvlande genom längtan ilska sorg lycka o konsten. Lars o Kerstin är så sköra o de bjuder in att följa deras meandrande vatten som vårflod islossning friskt kallt. Det handlar om vänskap o närhet o om att skrapa sig upp från golvet när man helst vill rinna ner genom golvplankor o aldrig finnas. De bjuder ut sina hjärtan att skåda utan att bli kladdiga eller spekulativa.

O bredvid deras sökande efter mening läser jag Dave Eggers resa-över-världen-för-att-glömma-bok You shall know our velocity! Om att inte vilja acceptera det som hänt o den sorg som ligger i bakhåll hela hela tiden. Som en faust rusar huvudpersonen o hans vän genom världen, vägrar att ta in deras gemensamma bästa väns död o delar ut ett arv till slumpmässigt utvalda fattiga. En västvärldsskuld en ångest över att ha mer än andra att inte vara värdig o i deras rusande ligger flykten från det som hänt. Eggers har ett språk som gör mig mållös o gråtfärdig. Han är så enkel o rak o ändå så stillsamt poetisk över de små sakerna att det nästan gör ont.

The sunlight over the clerk´s shoulders was white and planed, and when he poured us glasses of water it was clearer than any water I´d ever seen. It was the unadulterated soul of the world.

Jag får svårt att andas.