Jag tar sats.
Springer emot avgrunden kastar mig ut låter mig falla falla.
Jag vill lita på att det går.
Att jag inte smäller i marken. Hårt.
Jag slutade just röka.
Jag hoppas att det går den här gången.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
07
(241)
-
▼
02
(16)
- tunnaste tommaste
- att samla för att inte dö
- i andras ord blir mina egna tankar tydligare
- avgrund
- nu är de sina egna o det är ju lite läskigt
- Ismael
- Fermenca Bandolin
- långsamma steg genom staden
- jag är inte mina bilder o de är inte jag.
- i en tid av väntan är det svårt att andas
- när jag sätter mig ner o kommer bilderna o tankarna
- teckningar i rummet
- söndag kväll
- ja, solen kommer att gå upp imorgon oxå, det har d...
- ...
- natt
-
▼
02
(16)
4 kommentarer:
Eyy, mannen. Du måste ha lite stöd i detta. Jag har slutat röka minst tjugo gånger. Det är en sådan oerhörd bitch. Jag vet. Man kan dock inte hoppas att det går. Det räcker inte. Lova dig själv att börja röka igen när du är åttiofem. Det är en bra grej och statistiskt sett kommer du aldrig bli åttiofem. Svinbra.
jag tror inte att jag vill.
men vet att jag bör.
jag smygröker lite.
i ateljen, men inte hemma o inte på jobbet.
det är svårt.
det kanske kommer en tid när det känns lätt.
eller hur!
Ateljeregeln verkar bra. Leder kanske dessutom till nya sköna alster(!) En gång när jag slutade, körde jag med en regel jag kallade alkoholregeln. Det var en riktig skitregel. Ateljeregeln låter mycket bättre.
om inte annat så får man ju lite extra sug efter att vara i ateljen...
alkoholregeln låter farlig.
känns som att det skulle sluta med att man inte slutade röka utan snarare blev du med buteljen.
typ
Skicka en kommentar