vem fan vill inte vara kreativ?***

Läste i går, (DN):Fri kultur ger bättre tillväxt. Den talar om den kreativa klassen, Richard Floridas[$$] begrepp om alla de kreativa som samlas i kluster o som gör platsen bättre rustad. För överlevnad, för framtiden, för marknaden. Man pratar om kreativa människor som en helt egen grupp, en klass, o på frågan om den kreativa klassen inte bara är ett nytt ord för övre medelklass blir svaret att nja många ingår nog i båda, men den kreativa klassen utgörs av ungefär tio procent ur den traditionella arbetarklassen. Tio procent. Det känns marginellt. Försumbart nästan.
Det är nog här mitt problem ligger. I vanliga fall pratar vi om klass som något sedan innan bestämt, som vi gärna vill motverka. Vi pratar breddad rekrytering till högskolor o kvotering på arbetsmarknaden. Vi vet att klasserna finns, men vi vill sudda dem. Men så kommer en ekonom från Amirrikat o säger att hey, here finns en new klass, en exciting kreativ klass som både ökar livskvalitet and is good for marknaden! O alla ropar si si , bravissimo, den skall vi ha! Sen pratar vi bara om marknaden.
O så är vi med o konstruerar ett nytt klassbegrepp, en ny adel om man vill, med marknaden o tillväxtens gyllene drakar på skölden, o vi jublar. Är inte det lite konstigt? I Nätokraterna (shit va ofta jag tänker på den boken, den gjorde verkligen intryck) beskriver Alexander Bard o Jan Söderqvist det framtida nätverks- och informationssamhället med dess nya klasser Nätokraterna o Konsumteriatet. De som kan välja, o vet vad som skall väljas (N) och de som konsumerar, vars val är i en redan färdigställd tablå (K). Så läser man den o tänker att fy fan, är det ett sånt samhälle vi vill ha? Där information o sorterandet av den är det som är det nya kapitalet.
O så mitt när man sitter där o tänker så kommer Florida in o utropar de tre T:en* som framtidens modell o hej vad det går nu skall vi ta hand om de kreativa gullegull (de stackarna, som kämpar så hårt, dessa motgångens offer…) för det är DOM som skall ta oss ur krisen.
O vad händer?
Jag tycker i alla fall att det ser ut som att vi 1. Skapar en ny klass som vi kilar in i samhället utan att någon verkar bry sig. En klass som liksom kan ersätta de gamla nu när pengar inte räcker för att positionera sig gentemot plebejen. 2. Vi utropar kreativiteten o den fria kulturen som något viktigt för Marknaden, för tillväxten. Kulturen blir således inte något i sig, något för samhällskritiken för poesin för de större frågorna för njutningen för att vara det andra.
Är inte detta lite läskigt?
Jag får en bild framför mig av hur det sitter politiker o riktar pengar åt olika håll o stimulerar den fria kulturen o alla tror att vinden har vänt o Sverige skall satsa på ett öppnare kulturlandskap…men egentligen skiter de alla vad som händer (ju konstigare o friare ju bättre, man fattar ju ändå inget, man ser ju för fan inte va de e!) utan de vill bara att de små Kreativa arbetsbina skall befrukta den feta Marknadsdrottningen så att stacken kan växa.

O jag återkommer…det är något djupt oroande med skapandet av en ny klass. Jag gillar fan inte det. En klass som är sådär lagom anpassad, en designer-klass, uttänkt som ett Tolkien-guild, en lång en kort en stark en smart. En klass som alla vill tillhöra. En klass som man lite får skylla sig själv att man inte är del av, en Amerikansk alla-kan-om-dom-vill-klass. Inte en klass man föds in i, med kalender o titel o goda seder, eller inte. Utan en klass som pekar finger o säger viiiiiii är kreeeeeaaatiiiva**, det är inte du. En klasstillhörighet man skapar sig, o också kan klandras för att stå utanför (under).
Eller … så har den alltid funnits, o verkat mer gasaktigt utan givna regler utan tydliga konturer o genom detta också varit helt onåbar, o genom Florida kanske vi kan få fatt i den, o se på den o tillåta en annan insyn. Ge ondskan ett namn, utan namn blir ondskan alla.
Typ.
Då är det kanske inte så dumt ändå.




*Talang, Teknologi, Tolerans
**(vi har en ny kariääääääääääääääääääär!)
[$$] creative class group