balanserar

Tystnaden bränner hål i tiden timmarna staplas på varandra blir travar på golvet
blir svårare o svårare.
Blir minfält farligaste orden smärtan tassar på tå på öar av tillåtet på krympande
möte.
Vill sätta foten rakt i glaset glöden
förbjudna platserna
vill riva alla staplade timmar vill vända in o ut slita av mig huden
stå orörlig i elden.


Vill orden tankarna historien lyssnade
Vill öppna skalet alla dörrar på vidaste gavel vill ha största nyckelknippan till alla dörrar samtidigt o om de inte passar vill jag sparka in dörrjävlarna gå med foten rakt igenom
Slita upp.

Vill inte balansera mer.
Växer inuti kraften som är draken den kommer ut genom huden kommer brännande sår.
Jag står på små öarna av tillåtet men går snart över allt genom lava o huden får brinna av mig för jag känner det inte jag står rak.
Under finns ny hud som tål.

Under finns den hud jag saknat så länge saknat men inte vetat.
Den finns o den tål o jag tål o den klär mig.

O nätternas häxor snabbaste hjärta jag ska driva dem framför mig driva över horisontens kant över mina inuti bilders kant för jag kan.

Jag växer ur mig tar första trevande steg tar första trevande ord.
Tar steg för att möta viker inte blick inte minne.

Det kommer en dag.