Jonas Hassen Khemiri sätter starkaste megaljus på pappor. Han skriver som en gud o han välter min värld o stenar lyfts o saker rör sig o det är ibland stilla o det är ibland inte.All tid blir en.
Allt händer samtidigt.
Omöjligt att sova vrider lakan svettas möter maror.
Anteckningar under natten på en tidning (nästan i dröm):
Skriv om barnens obarmhärtiga blodvittring.
Om den som är utanför.
Om den som inte kommer in.
En pojke gråter i Vasaparken, vänner törstar.
En pappa gråter i Vasaparken. Saknar sina vänner.
Såpbubbeltårar rinner över, randar solansikte. De sitter fast så långt inne. i.
*det blir dag igen. det kommer syre i luften.
3 kommentarer:
Jag tänkte på dig idag, tänkte på vad man är ute efter EGENTLIGEN, och kom ihåg det där du skrev om akvareller, att då de torkat har de förlorat allt intresse. Det är medan det händer som det är spännande.
Jag bara tänkte på det.
ja det kan man fundera över emellanåt. att det är processen förändringen rörelsen som är intressant. samtidigt som man (ialla fall jag) verkligen behöver stabilitet stillhet rutiner.
vad man önskar o vad man behöver är kanske inte samma sak.
(har varit i uppförsbacke ett tag, snart ses vi mer frekvent i bloggosfären karin, kul o se dig här)
den var så bra och beskrev mycket av sådant många aldrig ser eller hör talas om ( de lär väl dessvärre inte läsa boken heller).
jag tyckte så mycket om boken att jag kände mig 'tvingad' att skriva ett brev till författaren. inför mig själv försvarar jag det tilltaget som är mycket olikt mig, med att det är en bra sak att ge beröm och komplimanger.
kul att läsa att någon mer tycker om boken.
Skicka en kommentar