Efter misslyckandet med det brinnande huset så byggde jag ett nytt rum. Av en händelse var bottenplattan samma proportioner som min ateljé så det blev min ateljé, o det är ju kul.Så tog jag lite bilder o gjorde en liten film. Den blev inte heller så bra som jag hade hoppats (men vad blir det? Kan du se resultatet - välj ett annat projekt...) men den blev ialla fall. (en ruta från den ovan, ur en dialog mellan hunden o pingvinen som blir en monolog).
Jag älskar modeller. Jag älskar miniatyrvärlden.
Representationen.
Yeah!
Det nästan som verkliga, men som ändå tillåter annat att hända.
I modellvärlden är jag gud, o det är ju inte så dumt.
2 kommentarer:
Snyggt!
Så är det nästan jämt. Tanken om det som ska komma visar sig vara större än det som sedan verkligen kommer. MEN. Ibland blir det tvärtom. Ibland blir det bättre och större än man tänkt sig. Man får lära sig att uppskatta den taskiga ration mellan succé och besvikelse.
ja så är det. det är en taskig ratio. idén om världen är alltid alltid vackrare än verkligheten.
Skicka en kommentar