Sitter i tystnaden bland papper och snören och teckningar. Sitter stilla och tystnaden ekar som styggaste påminnelsen om små fötter springer klampar smyger. Ekar om lekar och nallar och dockor pennor och berättelser om dagar och drömmar och funderingar om hur allt fungerar. Det är hänsynslöst tomt och kroppen skakar av sig socker och koffein och tusen röster.Sitter stilla och tar in tystnaden saknaden och det gör så helvetes jävla ont river som argaste draken inuti går inte sitta stilla går runt o samlar spåren samlar ihop veckan samlar på allt vi gjort.
Saknad slänger mig i marken viker mina knän viker min kropp vecklar ihop.
Jag lägger varsammaste teckningar kläder på plats lägger tillbaka lägger undan. Samlar för att göra o längtan drar mig åt tusen håll sliter mitt inuti i så satans många bitar det känns som trasigaste porslin på golvet man fåfängt vill laga fastän limmet inte klibbar rätt o bitar saknas o det blir inte samma igen hur man än försöker.
Det blir overkligt o suddigt ur fokus och det är märkligt hur allt annat blir så långt borta, hur allt annat hamnar i skuggan, blir det jag gör för att ha något att göra.
Slippa höra hur helvetes tyst det är.
Hur stilla det är hur inget blir på riktigt.
Leker studierektor leker föreläsning leker konstnär leker konferens leker betala räkningar diska spika upp tavlor läsa litteratur vika tvätt titta på tv läsa tidningen se utställningar diskutera.
Vill bara läsa sagor leka affär rita bokstäver klappa katten på gården gunga göra skumsoppa mata låtsaskompisar titta i hemliga lådan.
Vill bara vara pappa.
När Ronjas pappa ser henne säger han att du är så liten o du har redan mitt stora hjärta i lilla handen o det är sliskigaste sagoklyschan men det är precis sant. Det är så sant att man tror att man har varit där. Utan handen är man tommaste skal på låtsas.
Suddig utan fokus.
6 kommentarer:
en sten faller ner i vårt livs vackra damm och dess spegelblanka yta är plötsligt upprörd och dunkel. när det händer är risken stor at vi förlorar kontakten med lyckan. då glömmer vi att dammen kan svälja stenen för att sedan återgå till sitt ursprungliga vackra tillstånd. vi kan inte föreställa oss att stenen när den lagt sig till rätta mycket väl kan förhöja skönheten hos vår sjö.
anonym, tack. det känns bättre. det är så. ringarna efter stenen är ytterst påtagliga o de gör att jag inte ser varken stenen eller ytan.
sorgligtsorgligtvackert kärlekärvackert
vi är fler anonyma bloggare här..
anonym 1
Oj. Vad fantastiskt vackert och ont. Jag måste läsa mer.
stursk, kool, läs o läs.
anonyma, ja jag ser det, kanske dax att ha ett namn.
Skicka en kommentar