Det är orättvist att kalla det ett misslyckande. Men inte heller en succé. Min första egna pasta var. eh. där. Degen blev bra, maskinen glänste. men det var fan inte lätt att veva fram fina tunna ark så som jag sett dem hemma hos min vän. nej det var SVÅRT. Men det smakade gott och jag njöt lite extra av det faktum att jag gjort det själv, men det krävs onekligen lite träning för mig innan jag bjuder någon annan.
Sitter med boken tröstpriser och sidovinster. En julklapp. En vacker. Brevochbildväxling mellan Lars Lerin, akvarellisten, och Kerstin Högstrand. De river och sliter i livet, skickar bilder och ord mellan sig och det är så enastående vackert. Som den rejäla romantiker jag är så går det rakt in, förbi alla tänkbara filter. Pang. jag vill oxå måla och teckna och göra poetiska små grejer o få vara bara känslor. imorgon skall jag bara måla akvarell och skriva poesi....så får vi se hur det blir.
Utöver det så parallelläser jag:
Marjaneh Bakhtiari Kalla det va fan du vill
Världens största konspirationer
Carl-Johan Vallgren Den vidunderliga kärlekens historia
Björn Ranelid Bär ditt barn som den sista droppen vatten
Det är en fina blandning som ger och tar och bygger egna band och möjliga utvägar. Vallgren är burlesk och köttig, det är inte Ranelid som är långsam långsam. Bakhtiari är snabb som fan och man skrattar och förundras och konspirationer är ändå alltid konspirationer. Läsa flera böcker samtidigt är ett måste. Inte bara för att man tappar intresset ibland, utan för att de får nya egna liv o sammanhang som är utanför den faktiska txten. Gärna en ytterligare kombination med en facklitt eller två. Det är då jag verkligen kan känna att jag gör böckerna till mina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar