och jag ser allt har vakande blicken öppnaste ögat. Jag ser igenom slutna ögon och hud. Jag ser hjärtan slå och jag ser era drömmar. Jag sitter fast i bilden av mig själv och solen regnar på min rygg vassaste pilar vassaste knivar inuti bor draken o små rädda möss och överallt ligger era ord på golvet fastnar under mina fötter när jag går klibbar på allt sitter fast. Jag har dolken i hjärta i hals blankaste svärdet redo. Redo att möta draken redo att möta orden.
Det finns inget som läker sår. De växer bara igen men de finns alltid kvar.
Kroppen glömmer aldrig.
Glömmer aldrig under huden bor såren o de finns alltid kvar.
Alltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
06
(220)
-
▼
12
(25)
- jaha, så var det dax att sluta röka igen nu då.
- jag hittar
- ...
- ...
- ...
- såren
- Media är en stor fet blåsning
- Pasta, Lerin och txt
- GUD JOL
- en vit jul är det enda vi begär, snälla snälla tom...
- ...
- mod och insikt
- ...
- ...
- att bo i det sexualiserade samhället
- ...
- ...
- Agnes
- ...
- konsten
- jag står med blankaste svärdet framför draken
- kulor av glas
- ...
- styggaste saknaden
- havet
-
▼
12
(25)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar