jaha, så var det dax att sluta röka igen nu då.

Nyår. Årets sista dag. Bokslut.
Nej.
Inte idag. Inte här.
Vad drömmer du om?

Kanske kan nyåret få vara en dag en natt av tack för det som gått hej nya. Kanske kan tårarna torka kanske kan orden få ny mening kanske läggs grund för ny storhet?

Jag har så svårt att sitta still hemma går o väntar på något jag inte vet vad det är. På besök i en scenografi för ett liv som jag inte riktigt vet om det är mitt. Jag gör saker o tänker att grannarna ser o det känns bra för då finns jag är verklig om ingen ser mig är jag då? Finns man om ingen vet det? Räcker det med att andas jag andas på spegeln ser mina andetag dom blir verkliga.

Jag drabbas av en saknad så att knäna viker sig jag står på tröskeln o ser lekigaste leksaker ligga still sitta o vänta jag väntar också väntar på ljuden sjunger för att driva tystnaden på flykt. Jag vet ju att det kommer att bli bättre lättare men jag undrar om just den här tomheten någonsin kan kännas lättare?
Vill jag att den skall det?

Jag läser böcker o ser filmer o utställningar o föreläsningar o skriver o ritar o grejar o gör allt för att vara spännande, vara. Finnas. Lämna spår.

Alla som skjuter raketer o skålar o skrålar o skrattar o hejar på varandra in i det nya året är så glada o lyckliga glittriga o är det sant? Jag tror alltid att jag är lite ledsen över att året är slut. Jag är inte så bra på avsked. Vill gärna ha kvar o tiden går inte att spara o det är smärtsamt. Det spelar ingen roll hur många bilder som tas hur många ord som skrivs. Året tar ändå slut 31 december.

Är jag ledsen?
Nej.
Flera viktiga saker har börjat falla på plats under 2006. Flera idéer har börjat övergå från gas till fast form o det är spännande.
Nyårslöfte 2007: Våga genomföra.

Hjärta smärta kött o blod tårar skratt allt måste få plats o det får göra ont ibland o det för vara skönt ibland o allt får vara med.

Tror du på gud?
-Nej, Gud tror på mig.

Jag är en sån som är skiträdd för att misslyckas. Jag är så rädd för det att jag inte ens vågar lyckas. Jag blir paralyserad av positiva reaktioner och lovord, jag byter fokus så fort jag märker att det kan bli något intressant. Jag har aldrig behövt anstränga mig märkbart, jobb har sökt mig. Silversked i mun kan man säga, silverboja nu. Vågar inte fråga vågar inte prova vågar inte få ett nej.
Men det skall jag ändra på nu jag lovar jag lovar jag lovar.
Jag lovar att jag skall våga visa mig jag lovar att jag skall våga försöka på riktigt på alldeles verkligaste riktigt. Kanske faller det platta pannkaka till marken dalar som skadeskjuten ripa, eller så blir det Fuglesang!

2007 kan bli ett år av svåraste förlust eller seger.
Det vet jag om xakt ett år.

Jag väljer ensamhet i större utsträckning nu än någonsin förut. Inte för att jag är ledsen, inte för att jag vill dra mig undan eller vara speciell utan för att jag vill. Jag har aldrig varit så mycket själv som nu o det känns bra. Behövs tid för eftertanke kanske, eller tid för att göra, genomföra. Vad vet jag.

Veruca Salt är världens bästa band, alla tider alla kategorier, man de saknar Nina Gordon. Deras första två skivor (American Thighs, Eight arms to hold you) svepte mig av banan i mitten av 90-talet o sen dess återvänder jag alltid alltid.
Skall man ha en skiva med sig på en öde ö så är det Eight Arm To Hold You.
Så är det bara.
Barasådär.

Ah va fan! Nu kör vi. Nyårsfest o vänner o middag o bubblande vin o drömmen om franska kyssar på balkongen. Skål.

Nu skall jag stryka skjortan på med kostymen ut i natten ut i framtiden.
Min telefon regnade sönder igår inga nyårs-sms inga ropande hälsningar i natten.
Så därför utropar jag redan nu:

GOTT NYTT ÅR ALLA ALLA.
Puss o Kram / Mattias