Inte för att jag har ett monotont liv, utan snarare för att det går i vågor och när det blir mycket så skulle det vara bra om saker som ändå skall göras, kanske ofta, kan gå lättare eller till och med automatiskt.
Det är ju lite itressant med en tjänst som IFTTT, som är grym i princip, och samtidigt så tunn när man försöker använda den till något verkligt. Det mesta den gör är ju att hjälpa en att skicka olika meddelanden fram o tillbaka om att något har hänt någonannanstans. Som en oviktig signalsubstans...eller kanske snarare en bra substans...men utan innehåll.
OM Instagram SÅ skicka meddelande till: SMS
typ.
<<<
Kanske är det till och med såhär...att de små tråkiga monotona sakerna man gör på datorn o med telefonen (mest handlar det ju om mejl, Facebook, instagram, twitter...och kanske lite workflow...) är på samma sätt som i hemmet... något som ger de micropauser man faktiskt behöver. Det är visserligen inet kul att städa, men det är en kraft som eventuellt gör att man begränsar sitt plats och ägandebehov...för att man inte vill ha mer att ta hand im..om.
och när an ma n utför de där inte så jkul grejerna så ges ett litet utrymme för eftertanke.
ett utrymme utrymmae som kanske är en bra sak. Ändå.
å s ¨å tänker jag lite på hur våra digitala gränssnitt blir mer o mer en del av oss själva och hur det slumpmässiga sortersas ut.
jag tänker på den uppkopplade människan och hens individualiserade Jag ser mig i skärmen alltså finns jag snälla tala till mig mig mig bara mig och friktionsfria tillvaro i den digitala sam-framtiden.
 |
| Her |
 |
| Minority report |
Och när våra digitala omniuppkopplade gadgets och hem och offentliga rum vet allt om oss innan vi ens vet det själva och allt allt som är tråkigt är automatiserat så kan ma n ju fråga sig vart gränsen för oss går.
Vart börjar och slutar jag?
Huden?
------------------------------------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar