Studenternas arbete är min forskning*

*Men jag kan aldrig visa resultatet.

Det är en paradox i en open ended pedagogik där jag som lärare alltid (elle r illa fall så ofta jag kan) formulerar projekt, workshops och uppgifter som jag själv vill ha svar på. Frågor, material eller ingångar som intresserar mig på riktigt, och där jafg aldrig sitter inne med ett svar som skulle vara mer riktigt än de svar som studenterna kommer fram till.

Studenterna blir mitt konstnärliga material.
Min forskning.

Det är lika spännande att möta dem oc se hur de har angripit uppgiven, vilka vägar de tar, hur de har navigerat.
Jag blir sällan besviken.
Snarare är det lite julafton varje dag.

Men.
-------------------------------------------
Samtidigt som jag inspireras och förundras och gläds oövrer de uttryck och vägrar vägar som projekten tar så öser låser de samtidigt vägarna för mig.
Detta är medaljens mindre glänsande baksida.
När en student väl har visat sina projekt, uttryck, bilder eller vads annat sdet kan vara...s å är det utam räckhåll för mig. Jag kan inte inspireras och härma, hur mycket jag än skulle vilja.

NaAndra konstnärer, designers, arkitekter... javissst, då är det bara att kör a på, men studenter..nej där finns en överenskommelse, ofta outtalad, men dock en överenskommelse, att studenter förväntas visa vad de gör, o  åd d å får man inte härma.

-------------------------------------------

Det är inga konstigheter, det är som det är.
Därför jobbar jag inte med teckning med studenterna. Jag vill inte veta.
Jag vill ha det för mig själv.
------------------------------------------

Hemliga fack och luckor

Det är ju endröm. Ett skåp, eller en byrå som kan gömma luckor och fack... det är samma känsla som heliga sällskap...så lockande och söpännande...
Jag har alltid lnskat att få ing å i ett hemligt sällskap, ettsånt som man kan ha möte med o komma överens om hemliga saker...
kanske som i Vindens skugga.
et skall finnsas hemliga rum också...såna som bara de imnvigdaa ve t iom .

Ett hemligt sällskap.
Det önskar jag mig.

----------------------------------------

Today I talked about food, and eating

Introduction Design Master. A project revolving around food, and the process of eating.

I showed images from the beautiful project Sharing dinner by Marije VOgelzang

It is one of my favorite projects all times all categories.
The setup, the performative act of eating and the way the whole situation demands the participants to question the act of eating.
Ilove it.

and of course, again, da capo, Carolyn Steel..about how food has shaped and continue to shape our urban environments.




sns and, then NOMA, what would modern food experience be without it?

And Jiro, and his dreams of sushi.

And last but not least...slow food.

----------------------------------------

True Detective vs House of Cards

Ok så jag fortsätter min a övningar med att skriva. Det är ju fan att det skall vara så svårt.
Förresten hette min lörare lärare i ms maskinskrivning Florence.

TVserier. Frågan ör om man ens kan kalla dem TV serier lömngre löngre längre, vem ser dem på TV?
Jag har just sett klart House of Cards, Season 2.
Spännande. Och jag väntar hungrigt på avsnitt 06 av True Detective...

De är ju liksom samma på ett sätt... män i huvudrollerna som söker makten. Som arbetar för att ta makten i sitt sammanhang, må det vara den skitiga södern eller i vita huset.
De tar lagen lite som en rekommendation och de får saker gjort, med våld som verktyg.

Kanske är det främst fiormatet som skiljer.
HoC är en Netflixprodukt o de arbetar ju som bekant efter allt-nu-princioen principen, medan TD har teett ett mer traditionellt veckobasreat baserat upplägg.
Det första ger ju god möjlighet att binga hela alltet i ett svep, vilket är, som pizza, gott när man äter men kan kännas lite tomt när det ör är över. Man är mätt och lite förvånad att allt gick så fort.

Det senare ger möjlighet till eftertanke...och en massa spekulationer .
Det finns också utrymma för olika former av sifsododpår sidospår och funderingar, som tex i avsnitt 5 där pratet om att tiden är platt o rund skall gå att finna i tidigare utgiven poesi på nätet...(heh, jag slarvade bort den länken...kanske har jag bara jíhittat på)

Jag tänker att oavsett om texterna kommer från någon ananas eller ..eh...någon annan ... eller inte så kan kman ju tänka sig att det skulle finnas otroliga möjligheter med webben att plantera informatio n och sidor som skulle bredda upplevelsen av själva serien.
Överhuvudtaget så är det något vi torde komma att se mer av framöver...en micx.

Om det nu stämmer att Netflix och dess webbtv likar är de som kommer att vara de som står när de andra faller, så får man ju hoppas att de också gär mer av det enastående media de har.

dagarna firar 1500 inlägg.

Sedan augusti 2005 till idag februari 2014.

1500

Skål.

21:43

Det har varit en intensiv dag.

Happy happy

Artt lägga saker utanop och inte löra ser omma näea äe embalansgång. Vad hämser mäe man faktosku måsre reagera?
Helvete, jag har en bit kvar med mitt skrivande.



M I N D    FUL

Jag vet inte.

En sak so jag märker ätr att det kan vaara skönt att orata o hur man känner inför vissa saker o hur man vill agera i sammanhang o sånt mn emen sen är det som att det är en s sanning, trots att man själv kanske har en ny riktning.
Bärsa är kanske att inte säga.

lite bakom

Ibland kan känslan av att inte fatta grejen komma smygande.
Utan att man riktigt vet varför så harn det plötsligt hänt.

Man är inytee rikigt med hrelt enkelt.

Det ofattbara

Mörkret som bor inuti. Några.
Det ofattbara mörkret som inte går att se som inte går att avläsa som bara bara är där och helt plötsligt brinner som farligaste elden och skär som vassaste knivarna och runt om dansar vi andra den oförstående dansen. Den ofattbara.

Och våra tankar famnar dem som står kvar, de som står med hjärtat i handen nu.
De som står i kylan utan huden nu.

Vi önskar att det gick att förstå.
Istället är våra munnar ordlösa.

Vi skall minnas dig med största värme.
Vi skall minnas skratten och värmen.

Barn i smink, barn med vapen

Hur kan detta vara ok?
Vem kan på riktigt tycka att det är ok att klä ut små flickor (och pojkar) till vuxna och lära dem att pluta munnen o blinka flörtigt?
Det går liksom inte att få in.
I Frankrike är skönhetstävlingar för barn förbjudet.
För att de hyper-sexualiserar minderåriga.
Vive la France.
 när jag ser de här bilderna av groteska barn så känns det ändå spom att bildspråket är farligt nära det vi ser varje dag i reklam ... HM Kappahl Lindex...

Det är liksom som att var man än vänder sig så är det så jävla rubbat.
Barn som små dockor.
Barn som soldater. Bara det att de senare inte är på lek.

Ja, vänner, vad är det flör värld vi konstruerar?

--------------------------------------------------------

Och det är svårast att acceptera är att det aöölltid är någon (vuxen) som tjänar på det. Alltid någon annan som profiterar på barnen.

Matkväll och Kalla

Idag, var jag hemma hos mina föräldrar en stund o fikade. Då var damernas skidstafett igång. När jag satte mig med kaffet och en liten bit choklad med nötter i hade Kalla precis börjat åka, den sista distansen. 32 sekunder efter ledande två åkare.
O sen kämpade hon som ett djur o tog ikapp alla dyrbara sekunder o på slutet gick hon om i kurvan o dundrade i mål först av alla.
Detta kommer tveklöst att vara det vi mest kommer ihåg av OS2014.
Filén av alla hundratals timmar sänt vintersportande.
Köra ikapp 32 sekunders försprång på 5 km.

Det känns bra att ha sett det.
Jag kommer att minnas det.

Det kommer kopplas ihop med resten av dagen o kvällen som nu bjuder kallskuret med proseco o matlagning.
Kalvytterfilé o svamprisotto.
Vin till.
Ost efter.

På Gudagott i Majorna blir man lite vimmelkantig. Jag hade tid. Var nästan först. Smakade o funderade.
Valde.
Det är fina dagar när lugnet finns för att välja ut kallskuret. När inget kommer efter som skall passas.

INSEA 2014 Melbourne, yes!

De tog vårt abstract. De tycker att vi skall komma och presentera vårt PU-projekt. Det vi gjorde för ett  år sen. Det om Makt.

Spännande!

----------------------------------

INSEA.
Australien.
Det blir riktigt söännande spännande det.

Nu blir det också till att fördjupa texten spom vi skrivit och det kan ses som något av en grannlaga uppgift, men det slaööll skall också gå bra. Särskillt nu när jag övar och övar på att kunna skriva fler än rte ter tre ord i minöuöten minuten.

----------------------------------------------------------------------------

Och en dag med kiropraktor och nya möjliga samarbeten i Angered och kebabtallrik och promenad o Vi är bäst. O så har jag bakat bröd och det fastnar som vanligt iden satans formen...men det kommer väl en dag när även det är ett minne blott.

Någsot om att arbeta för förändring

Idag kom ett mejl med en inbjudan till föreläsning om probono-arkitektur (HDK 10/3 kl 13.00) och det verkar väldigt intressant. Jag funderar en hel del på det. Nu.
DET ÄR NPÅGOT med att dela med sig.

Det kommer en tid när ajag måste göra något av dt.


___________________________

ch, Och så såg ajag detta aigren igen inför en föreläsning och fan va spännande hon är tycker jag!
Carolyn Steel




------------------------------------------

gonatt

girigheten kommer att äta oss

Sårg liete på Kunskaopskanalen o det räckte med typ fem minter minuter så blir man jau ledsen. Nu handlade det om  SANFD och hur världen bygger och bygger (lyx och sopekuleringsbostäder som inte folk har rpåsd att bo i) o så mpsste måste man ha sand från havet stränder typ...Hej då Maldiverna, it was nice knowing you.
O A V S E T T vad vi människor kommer över så skall vi göra slut på det... det skall bort tömmas rensas ut. allt aööllt skall krossas. ingenting får soarés sparas och kanske ha en chans att tex hinna återhämta sig. inget.



Jag funderar mer o mer på hur det skulle se ut om den bärande framgångsegenskapen för att få föröka sig inte löngre längre var konkurrens utan istället samarbete. Om evolution ne en evolutionen gjord e en taxisväng vid nästa korsnign  o började i grunden premiera de (män) som kunde samarbeta. Lite som e del reptiler bytr kön ifall populationen blir för könshomogen (Nature always finds a way, som Jeff Goldblum så klokt säger i Jurassic Park) ... att naturen här skulle se att när en art nådde en viss mängd så slår en ny riktning in...

som att vi alla egentligen var programmerade att samarbeta och ta hand om varandra, mn att det just nu ( av ngn anledning) ligger latent hos de flesta (män).

------------------------------------------------------------------

I den här takten som vi skiter på planeten och varandra så är ju frågan om vi som lever nu faktiskt kommer att få vara med när hela skiten brakar ihop. på riktigt.

-----------------------------

undra om det kommer att var aso m på bio?
Det kommer se ut såhär...

Lincoln Lawyer o föärgat papper

Jag skall jobba mer med det färgade oas...pappret. Jag tycker om a det jättemycket.

Såg just Lincoln Lawyer och den var ju helt ok, och man ser hur Matthew McConaughey fick rollen i True Detective.

Ok, fonten valde sig själv lite där.

Jag gillas r  gillar M.McCON...hur det nu uttalas, jag har asl  aldrig riktigt sett honom förut men han är god.

---------------------------------------

Och  så skall jag fundera lite mer på vas vad design egentligen betyder för mig.

Varflör behövs det? 

Automata

Jag arbetar just nu på att se vilka, om alls, saker i tillvaron som går att automatisera.
Inte för att jag har ett monotont liv, utan snarare för att det går i vågor och när det blir mycket så skulle det vara bra om saker som ändå skall göras, kanske ofta, kan gå lättare eller till och med automatiskt.
Det är ju lite itressant med en tjänst som IFTTT, som är grym i princip, och samtidigt så tunn när man försöker använda den till något verkligt. Det mesta den gör är ju att hjälpa en att skicka olika meddelanden fram o tillbaka om att något har hänt någonannanstans. Som en oviktig signalsubstans...eller kanske snarare en bra substans...men utan innehåll.

OM Instagram SÅ skicka meddelande till: SMS

typ.

<<<
Kanske är det till och med såhär...att de små tråkiga monotona sakerna man gör på datorn o med telefonen (mest handlar det ju om mejl, Facebook, instagram, twitter...och kanske lite workflow...) är på samma sätt som i hemmet... något som ger de micropauser man faktiskt behöver. Det är visserligen inet kul att städa, men det är en kraft som eventuellt gör att man begränsar sitt plats och ägandebehov...för att man inte vill ha mer att ta hand im..om.
och när an ma n utför de där inte så jkul grejerna så ges ett litet utrymme för eftertanke.

ett utrymme utrymmae som kanske är en bra sak. Ändå.

å s ¨å tänker jag lite på hur våra digitala gränssnitt blir mer o mer en del av oss själva och hur det slumpmässiga sortersas ut.
jag tänker på den uppkopplade människan och hens individualiserade Jag ser mig i skärmen alltså finns jag snälla tala till mig mig mig bara mig och friktionsfria tillvaro i den digitala sam-framtiden.

Her

Minority report

Och när våra digitala omniuppkopplade gadgets och hem och offentliga rum vet allt om oss innan vi ens vet det själva och allt allt som är tråkigt är automatiserat så kan ma n ju fråga sig vart gränsen för oss går.

Vart börjar och slutar jag?

Huden?

------------------------------------------

Sitter med lite gamla bilder

Sitter och klipper lite i gamla bilder.
De ligger lite i vägen. Det är som att alla gamla sparade bilder med allt tusch o skvätt o rinnande är ett ankare.
Jag slänger det gamla.
Det verkar vara enda sättet att tillåta ett annat språk. Det är onekligen lite intressant hur lätt det är att placera sig i ett fack och sedan stanna där trots att det inte hjälper. Att det stagnerar.

Nu åker allt gammalt i skräpet.

------------------------------------

Och när man redan har allt: NOTHING (endast €29)
Makes you enjoy what you already have.

-----------------------------------

Jag blir mer och mer sugen på att göra egna publikationer, av olika slag. och jag vill distribuera dem, eller ja, anr..snarare vill jag att de skall distribueras...det letter...letar jag efter nu.

Innehåll?
Lite olika.
kanske är det dax att våga sig på lite mer narrativ, eller så blir jag kvar i det dsamlanfde.
Jag gillar ju mest när det är som samlande blandade bilder texter och saker. Döär egentligen berättelsen kommer ur de olika delarnas relation till varandrea.
Som hos David Shrigley...där bara rinner bilder o grejrer fam fram. Det tycker jag om.

Så vill jg jag oxå.
Att det skall rinna. Fram. Som kiss.


---------------------------------

Nummer ett

Här är flörsta numretö. alla delarna. Samarbetet.                               [œ‘ß‹®]...[OANSVAR]
Det öär ju första gången vi gör saker så uttalat ihop, H och jag.

Jag inser nu att jag tycker väldigt väldigt mycket om op..printade bilder på färgade papperö. Det måste jag göra mer av. Massa 

mer.

Idsg Idsag Idag har varit lugna städdag, med lite True Detective (fast det öär helt trpåkigt för nu ör jag ikapp dem o måste vöämnta varje vecka och set det öärfö...är förstås tjatigt.


------------------------------------------------

Nu skall jG jag försöka saätta mig in i IFTTT
Jag tror att det kan hjälpa mig mred lite olika saker, vi får vöäl se.
If This Then That

--------------------

Kväll med samtal

__________________

Regnbåge över Putin.
OS är för töntar. Fredag kväll. Ingen skrivövning.
Vin.
Prata.
Bourdieu.

Det är vi värda.
Ute sjunger några på gatan. I regnet. I vinet.

Rorchach butterflies och fortsatt träning med bokstäver

En del av första numret sv [OANSVAR)] var ett arbete med opalers ... pappwers-fjärilar, och en text om Rorchach. Stillbilder nsaturligtvis, två uppslag. höär är en rörlig del av det arbetet.





--------------------------------------------------------

Ikväll lyssnar jag på Lorde.

Jag måste öva mina 15 minuter varje kvööll mred den här satans skrivargrejejen o det är fan i n t e kulQ!

Men jsg a jag får bara babbla på...

Msking Making Playable Space

Det händer ju trots allt en del framöver. Och eftrer sommaren kommer jag att ha mer tid att labbs laborera med och faktidkt kunna ta lite ställning.

SnR.. snarare handlar det nog om att ge lite tid sför eftrerertanke.

igår såg jag True Detective S01E01. Det finns helt klart opotentiaöl, även om det kan vara lite tröttande med de t loopande narrativet om struliga män i våldsamma dsituationer och deras eviga problem med aatt kommunicera vad de känner.
men men... jag tar ett avsnitt till.



---------------------------

OANSVAR, Urban resistance och nya kurser

Nu är [OANSVAR] ute. Distribuerat och klart. Har du inte fått hem det är det för att du inte prenumererar.

Tack för bild, Magnus.

-----------------------

Det är lite spännande intressant svårt det döär med att göra nytt, nya vägar att hantera.
Just nu hNDL handlar handlar det om två saker: att skriva rätt bokstäver utan att hasa med opekfingrarna på tangenterna som en polis, OCH att göra rätt i allt det nya kring kurser och  handledning och fiormalisa...formalia . Jag har ju gjort mycke t samma under löäång tid men nu är det andra saker som gäller. Det är utmanande. men jags märker att jag blir väldigt tör...trött.

För att få grepp om vad jag gör ioch hur det skall göras så ritar jags scheman o diagram o annat visuellt förklarande.

-----------------------

Och så hhar jag anmält mig till detta:

URBAN RESISTANCES as Identity Politics in Cities Today

På Stadsmuseet.

Det blir nog spännande.


---------------------

Om svampar och mysekl och kvällspressen är jävla låtsasjournalism

(Min skrivååäpåövnoing fortsätter) (Det göår sådär )

Jag aå...såg o igöår opå tv om svampar och hur de byggde sina rixzimatiska nätverk.
Forskarna som jobbbawe de med det opratade om hurs dessa organismer som vet söäå lite om helheten öänså...äns ...ö...ändå tog bra beslut för aatt överleva.
Att något i fet det väldigt lokala kan hitta så rätt.

Jag känner att jag genast måste läsa Deleuze och fungologi (fast det verkar heta Mykologi).


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------

Å så läste jag om årets (2013) sexist på Genufsfotografen o det är ju en väldigt ambitiös och välskriven blogg.  Fy fen fan fasn fan så mycket dumihuvudetskit det sägs o görs.

och förresten ställer jag mig frågan om kvällsor...pressen verkligen kan  ksllss...kallas journalistik ?

NEJ

Det  är en Ding-ding värld.

Och jag har hört i alla år "jomen Aftonblsdet har ju jävligt bra kultursidor", så det skulle vara på nåt sätt legitimerande för resten av den toalettpappersblaskan...nädu, jag tror det är en gammalt hederligt knep av att ge kritikerna lite gött så håller de käften.

Jag vill nog hävde att kvällspressen är ett av de största hoten  vi har. Kvällpresssen är extra lurig också  flör att den utger sig flör att vara  journalistik, ja till och med granskande...men istället är det en massa skit som mest går ut på tt att dumförklara och skrämma sina läsare att tro på allt möjligtsom skulle kunnas vara sant. aoch vem fan har inte lite spänd mage o jaha nu är det också cancer.

Jag vill inte veta.

jag vill inte se löpsedlar. jag vill inte att de skall brinna upp.

så jag lyssnar på Afasi o Fitlhy o sätter eld på varenda löp på vägen till jobbet.

Brinn lögnare, brinn

Någl...ot om att skriva utan att tistta på tamnfjgentborsdet...fam...ö..fan tangentbordet

jag är 41 år gammal och jag skriver med pekfingrarna. Det går väldigt långsamt och gör att js...jag väljer bort skrivande i min vardag och det i d...sin tur gör att jag våndas onödigt mycket.
Detta som jsag jag skriver nu tar förfärande lång tid, men jag tänker stt...att det skall gåö...gå fortare om ett litet tag.


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hade maskinskrivning i dkol...skolan (Nordhemskolan) och min fr öken hette 

Hjp...Hjo...Hjördis och man fick sitta mred med 

en skärm framför tangenterna o öva o öva. 

Det var inte mitt bästa ämne.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

pinterest 1k

Pinterest. 1000 bilder.






-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------












.

I_ _ _ _ÅLLET

Men                                                                                                              vad


















händer                                                                                                           med

innehållet?

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Med den självklara dekadenta tillåtelsen. För att man kan. För att det går.

För att man får.

Då går det inte att förlora det går inte att missa misslyckas m i s s t y c k a

                             MGMT

Och om innehållet får bli form och formen innehåll så blir allt en upplevelse utan mening.

Meningslös.

Det låter som en dålig sak, men jag tror att det kan vara en bra sak. Något bra.

För det gör att jag får känna vad jag vill och jag får addera och subtrahera och koppla samman precis som jag vill och det är nog däri styrkan ligger.

s t y r k a n

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det är alltid att komma på vad man skall rita som är det svåraste.

Läsglasögon istället för Longboard

Idag skickades första numret av [OANSVAR].
På posten, eller det som nu är en post, ingen riktig post förstås, tips o tidningshörnan på Hemköp, träffade jag en vän som just fyllt 41 o vi ojade oss lite o sa i medförstånd att ja nu är man ju inte ung o lovande längre o lite om vad som kan komma att bli istället.

Sen satte jag mig och drack kaffe o läste Nöjesguiden.
Som
Jag
Väldigt
Sällan
Läser
Nuförtiden.

Så kan det gå.