Fredag.
Sitter på en buss. Snö.
Läser Happy Sally orden river lungorna ur mig. Sara S berättar om kamp o kärlek så att allt annat tystnar. Går det att läsa något efter detta?
…
Helvetes jävlar. Revolution!
Min hud är så tunn hahaha jag skrattar o samtidigt rinner tårar svider på kinderna. Jag är inte ledsen inte glad inte arg. Jag är allt. Blodet i mina ådror hettar bränner mig från insidan jag vill be den reaktionära auktoriteten dra åt helvete. Jag hör de kritiska orden de slipade frågorna det tydliga fokuset skifta jag ser i era ögon viljan. Jag vill så gärna se.
Jag satt längst bak o ville gråta jag var stolt som tuppen ville skrika ni kommer göra skillnad.
…
Tankarna orden känslor rusar som en instrumentpanel på crack bleep bleep bleep allt samtidigt min mun måste bli bredare tänjas ut allt allt måste ut samtidigt.
…
Jag hatar blodiglarna i marknaden. De säljarleende ståkukarna i KD i de nya Moderaterna stöveltramp tramp tramp klack i ansiktet på de som ligger draken inuti vaknar argaste blodtörstigaste draken vassaste klorna över vad den nya skitalliansen gör med vårt samhälle våra barn vår skola med idén om kollektivet.
…
O samtidigt blöder mitt hjärta min blick ser igenom allt jag är 2.0 jag behöver aldrig mer sova jag kan springa ifatt horisonten o jag slutar aldrig.
…
Vi talade idag om att sätta spår. Ja jävlarr!
Åt helvete med sitta stilla tysta snälla
Ok ok massa.
Fuck det!
Söndag.
O man sitter på en buss. Igen.
O igen har man lämnat vänner bakom sig de som får min mark att bära gör att jag alltid kan falla trasa grusigaste knän randigaste tåransikte o komma upp blodet rödaste rött viljan tillbaka.
I mötet trots tiden emellan finns ingen ställtid känntid frågtid bara varmaste hjärtan bubbligaste skratt småpojkar storpojkar vinpojkar. O tiden emellan milen emellan spelar ingen roll gör ingen skillnad i mötet då är det sannaste på riktigt o vin o kött o bilbana o konst o planer idéer om en framtid där tiden o milen blir kortare o skratten blir fler o jag vill så mycket.
…
O man läser vidare Happy Sally o min kropp tar eld kan inte slockna kan inte stoppa alla tankar alla idéer ord rusar våldsamma fors hjärtat bankar runt blodet så att det går svallvågor under min hud inuti mig utanpå mig.
…
O man sitter på bussen ser vägen ser snön in o ut ur sömn kroppen tung tung som bly förändringen vi talat om har resonans inne i mig utopia revolution o sätta spåren avtrycken o modet att kasta sig ut av på. O vart jag än ser finns längtan brinner o vill inte slockna o jag försöker se annat o ändå är det ett hål där jag stod.
…
O man sitter på en buss i mellanland o det är stilla o kroppen fylld av ny energi. Vilja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
07
(241)
-
▼
03
(20)
- nummer 400
- nu
- inuti
- hejhej
- tv döden o sömnad i staden
- ...
- ...
- På samoaöarna är mitt o ditt samma ord
- en teckning i rummet
- man borde mer
- ordning i skolan, en fråga för utbildningssystemet?
- världen brinner, vad gör skolan?
- vad väntar du på?
- ...
- ...
- jag håller andan
- vad är sant?
- att göra det man behöver för att man behöver
- SVT suger marknadens kuk
- om en resa till Oslo, ur en dagbok
-
▼
03
(20)
9 kommentarer:
Åh, Happy Sally. Besatthet! Den drabbar.
Även Drömfakulteten är sådan. Fast annorlunda ändå såklart, jag kan inte bestämma om den är mer eller mindre. Mycket, hur som helst.
eller hur.
den är så stor att jag inte kan läsa mer än 15 sidor åt gången.
är drömfakulteten oxå Stridsberg?
då skall jag läsa den med, beställa idag.
hon är gud.
Ja, det är hennes andra. Läs läs!
Hon är verkligen enorm.
började oxå läsa Sally efter rekomendation. Underbart.
Härligt också med vänner som håller en uppe. Alltid tråkigt att lämna, men fint att veta att de alltid finns där
så! rid draken, fålla in och rikta - jag minns att jag minns den känslan!
(varför är det enklare att slockna än att brinna varför är det lättare att kvävas än att expandera?)
är det lättare att slockna än att brinna? lättare att minska än expanera?
jag undrar.
det är kanske så, men det kan oxå vara att det är lättare att känna när man förminskas, till skillnad från när man växer o blir stor o står stadigt som berg.
kanske.
fan vet.
hoppas det ialla fall.
mja, där är det kanske vart ifrån man kommer.
är man van med ett berg som utgångsläge upplevs förminskningen avsevärd och tvärt om. jag upplever starkare känslor när jag växer till berg och det är den känslan jag söker. den känslan jag vill.
fastfasen, det stämmer ju det du menar med, att förminskningen, kvävandet, genererar förbannat starka känslor med. att det driver en vidare. upprättelse.
jag bearbetar mycket nu vad som gör att jag kväver mig själv, varför jag avstår mig själv så att säga.
Jag är ingen stor talare, men...
Jag är ingen stor brandman, men...
Så länge det finns bränsle är det lättare att brinna. Du är mitt bränsle.
ja. man måste vara bränsle åt varann.
igår såg jag en tuff film om drakar (drakarnas rike) där drakar tog över världen o de levde på aska. det var ju kool. aska.
de brände allt de kom över för att äta upp askan.
jag tror att det finns nåt där för mig, men jag vet inte riktigt vad ännu.
Skicka en kommentar