världen brinner, vad gör skolan?

Skolan.
Vad står vi inför?
Vad skall skolan göra, vad är vårt ansvar?

Världen står i lågor, bomber faller på barn. Det är det samhälle vi har, det är den värld vi lever i, det är det globala samhälle våra barn skall bli en vuxen del av. Vad gör vi för att förbereda dem på det?
Hur förhåller vi oss till innehållet i undervisning diskussion samtal?

Jag skall verkligen inte peka med några pinnar, jag vet inte hur det ser ut överallt, men jag vet lite o det jag ser kan skrämma mig något. Metoder o skalor o gamla invanda teorier o kanon sitter i många väggar. Vi gör som vi gjort.
Hur länge skall vi göra det?
Vad händer med innehållet? Jag upplever att det är flyktigt o lätt går förlorat när metoder o tekniker går före. Det känns som att vi alla ingår i myten om att först måste man kunna sina skalor, sen får man jazza. Vem fan har kommit på det o när? Så mycket nya möjligheter går under i den reproducerande auktoriteten av omnipotenta lärare som upprätthåller mästare-lärling-systemet, och i vår tid behöver vi nya tankar. Jag är ju knappast statsvetare eller idéhistoriker eller ekonom, min kunskap om vår tid är synnerligen subjektiv men jag vill ändå hävda att den är skakig diffus individualiserad stor som fan o det finns så många ekonomiska intressen i allt vi gör att våra barn måste förberedas. Kanske skall vi ta nutiden på allvar o släppa in den i skolan?

Hur ser vi på skolans uppdrag?
Jag vill se på det uppdraget som att ge plattform för o verktyg för att förstå individen i samhället, i gruppen. Att förbereda våra barn o unga för att bli goda MEDmänniskor, goda MEDborgare o goda aktörer i en demokrati. Låt barnen vara medskapare av en bättre värld.

Släpp fram det kritiska tänkandet, var stolt varje gång en elev frågar varför o menar det. Släpp loss ifrågasättandet! Låt dem vara frustrerade o tillåt dem att hitta sina egna vägar.
Vi pratar om en curling-generation som kommer till skolorna o förväntar sig att banan skall sopas.
Grusa den! Tvinga dem av banan. Låt deras nyfikenhet födas ur frustrationen av att inte kunna. Ge dem nycklar att undersöka o bli förbannade. De har all rätt att vara förbannade. Vi lämnar en globalekonomiskt fasansfullt ojämn, ekologiskt sargad planet efter oss i arv. Vi skall nog vara mycket tacksamma om de inte återinför ättestupan när vi blir russin.

Våga tolka läroplaner, skolplaner, kursplaner o andra strategiska dokument. Ta utrymmet. Ta platsen. Äg klassrummet o bygg en plattform för de unga att stå på för att ifrågasätta omvärlden på sätt som vi inte gör. Bygg deras självförtroende för att förändra.

O jag läser senaste numret av Ordfront, som så passande handlar om barn, o skola.
Jag vill helst skriva av hela den första artikeln, men det verkar konstigt, så istället ropar jag ut: skall du köpa eller läsa en tidskrift denna månaden, låt det bli Ordfront mars 2007, o stärk dina argument för att skolan är fan i kris, den nya regeringen gör INTE saken bättre o det måste bli ändring!!

Behöver industrin folk som kan stava, eller risktagare och problemlösare? Anne Bamford

Industrin borde med lätthet kunna bytas ut emot Samhället.

Sluta idissla gamla metoder o material o idéer.
Var på plats nu, idag, för att ge barnen möjlighet att vända skeppet.
Våga tro på utopin.
Nu kör vi!