Viljan att berätta mer komplexa historier. Önskan att låta delarna själva bli egna helheter, läsbara ur alla vinklar ur alla ögon. Hjärtan.
Varje del bricka i växande pussel i värkande drömmar i flämtande andning.
O vem berättar jag för. Egentligen?
Är det privata innersta innersta person. Är det lekar med ord bilder delar som flimmrar förbi utan paus utan verklighet. Är det sannaste verkligt Cassandra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
07
(241)
-
▼
03
(20)
- nummer 400
- nu
- inuti
- hejhej
- tv döden o sömnad i staden
- ...
- ...
- På samoaöarna är mitt o ditt samma ord
- en teckning i rummet
- man borde mer
- ordning i skolan, en fråga för utbildningssystemet?
- världen brinner, vad gör skolan?
- vad väntar du på?
- ...
- ...
- jag håller andan
- vad är sant?
- att göra det man behöver för att man behöver
- SVT suger marknadens kuk
- om en resa till Oslo, ur en dagbok
-
▼
03
(20)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar