Om lärare i skolan skall sätta ordningsbetyg.
Om de skall kunna bedöma, o inte bara döma på godtyckliga grunder, elevers förmåga till uppförande.
Om lärarna skall kunna ta tillbaka klassrummen o få lite jävla ordning.
Så kanske de behöver lite stöd.
Kanske skulle det kunna se ut såhär, med en kurs i lärarutbildningen, men även som en möjlig fortbildning för redan verksamma lärare.
Jag har lite svårt att se detta som vägen att gå, men vad vet jag. det är ju ändå politiker som talar om ordningen o de tydligare kunskapsnivåerna o de borde ju veta.
Ordning och Uppförande 15 högskolepoäng
Order and behavior
2. Kursens inplacering
Ordning och uppförande 15 högskolepoäng utgör en bas i lärarutbildningen. Kursen ger behörighet för verksamhet inom förskola och grundskola och kan följas av specialisering (Ordning och tillrättavisande 15 högskolepoäng) med inriktning mot grundskolans senare del och gymnasiet.
Kursen kan även ges som fristående kurs.
3. Tillträdeskrav/förkunskaper
För tillträde till kursen krävs grundläggande behörighet för högskolestudier.
4. Kursens lärandemål
Studierna inom kursen kommer att ha fokus på hur ny kunskap bildas om och genom ämnet ordning och uppförande. Kursen syftar till att de studerande skall utveckla sådana grundläggande kunskaper och insikter att de med ett yrkesprofessionellt förhållningssätt skall kunna utveckla barns och ungas förståelse för vikten av ordning, tystnad och respekt inför auktoritet i skolan samt göra barn och unga medvetna om ordningens roll som samhällsfenomen. Förståelse för barns och ungas tänkande och erfarenheter liksom jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv samt mångkulturella aspekter skall genomgående beaktas.
Efter avslutad kurs ska studenten:
- ha kunskaper om teoribildningar och begreppsbildningar som hör till kursen och deras betydelse i förhållande till barn och unga..
- ha kunskaper om ordning och uppförande som en aspekt av kommunikation.
- ha utvecklat kunskaper i att se, framställa och använda ordningsskapande metoder och eventuella hjälpmedel av olika slag i olika syften och att kunna analysera och tolka dessa samt ha grundläggande kunskaper om dessa metoders möjligheter och pedagogiska tillämpning.
- förstå och kunna tillämpa ordningens språkliga dimensioner, dels som eget kunskapsområde, dels som redskap i olika lärandesituationer inom grund- och gymnasieskola.
- ha kännedom om barns och ungas ordningsutveckling sett från olika
forskningsperspektiv samt kunna redogöra för och diskutera dessa.
- ha tillägnat sig adekvata begrepp och grundläggande ämnesteori för att kunna planera, iscensätta, värdera och bedöma ordning och uppförande i lärandemiljön.
- ha tillägnat sig verktyg för att urskilja, bedöma och betygsätta kunskapsnivåer.
- kunna analysera, förklara och diskutera ordning och uppförandets målsättning, struktur och ansvarsområden för barn, unga samt andra vuxna och därigenom vara aktiv i en kommande yrkesroll.
5. Innehåll
Utifrån en mer traditionell kunskapssyn kommer studierna inom kursen att belysa hur ordning och uppförande utvecklas inom och med hjälp av olika former för tillrättavisande uttryck. Studierna inom kursen kommer att belysa hur förtrogenhet med ämnesinnehållet, förankringen i ämnesdidaktik och erfarenheterna från den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) samverkar och bildar en helhet.
Fokus kommer även att ligga på ergonomi, historiska erfarenheter och en allmän det-var-bättre-förr-mentalitet.
Kanske?
Det är möjligt att det är överflödigt, de flesta vuxna vet väl vad lite uppförande betyder. Ska det vara så svårt för ungjävlarna att säga tack? Är det för mycket begärt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
07
(241)
-
▼
03
(20)
- nummer 400
- nu
- inuti
- hejhej
- tv döden o sömnad i staden
- ...
- ...
- På samoaöarna är mitt o ditt samma ord
- en teckning i rummet
- man borde mer
- ordning i skolan, en fråga för utbildningssystemet?
- världen brinner, vad gör skolan?
- vad väntar du på?
- ...
- ...
- jag håller andan
- vad är sant?
- att göra det man behöver för att man behöver
- SVT suger marknadens kuk
- om en resa till Oslo, ur en dagbok
-
▼
03
(20)
7 kommentarer:
Jag är nu på väg ner till lärarrummet för att sätta upp dina två senaste.
Du är en klok man.
tack.
våga tro på utopia.
Jag förstår att Du raljerar.
Men en kurs inom lärarutbildningen som handlar om att ge de blivande lärarna redskap för att strukturera upp arbetet i stora elevgrupper och ge dem kunskap om hur man ger eleverna chansen att bygga upp socialt stabila mönster i klassen skulle behövas. Dessa kunskaper är bristvara i dagens skola. Vi har i många år inte ens fått tala högt om hur vi egentligen bär oss åt för att åstadkomma lugn och ordning i en klass. För det går. Och ungarna gillar det, jag lovar! Det handlar inte om att tvinga till tystnad eller till respekt inför auktoriteter. Där vinklar Du det hela politiskt och åt ett helt annat håll!
Det handlar först och främst om att respektera gemensamt framtagna regelsystem och det handlar om att någon vuxen måste ta på sig det yttersta ansvaret för att detta regelsystem fungerar. Och att läraren får stöd uppifrån samt i lagstiftning / förordningar för att kunna ta det ansvaret.
Instämmer helt med Inga M.
I övrigt säger jag bara Freinet!
Tack för vänliga ord i min blogg.
inga M, ja jag raljerar. det är svårt att låta bli när Björken står i bild i tidningen med rött o gult kort o drömmer sig tillbaka till en skola han minns. en skola i en tid vi inte är i, o inte vill tillbaka till.
att gå in i debatten om skolan o dess problematik med såna skygglappar att det är möjligt att tunnelfokusera ut en enda liten idé är för mig förbluffande trångsynt.
skolan är en del i samhället, samhället är annorlunda nu än då. det går snabbare, det är rörligare (o rörigare?) det är mer individualiserat o informativt.
mediaanpassat (styrd?) och reklamfinansierat.
självklart skall det finnas arbetsro i läranderummet, självklart går det att uppnå.
men att utgå från hårdare tag, istället för att se ett större perspektiv o kontext är befängt.
du utgår ju från genemsamma regler, vilket låter som en mycket bra väg. i det arbetet förutsätts att de unga kan se kollektivet, de andra, o meningen i det de gör.
men hur skall de kunna lära sig om kollektivet när allt runt omkring dem handlar om den egna individen o värdemaximering o varumärkespositionering?
det är här jag tänker mig att det lätt kan hamna snett. fokus i skolan måste dra åt meningsskapande och att göra undervisningen relevant för barn o unga, inte för att vi vuxna säger det, utan för att de själva känner det.
lärare måste våga tolka läroplaner o kursplaner så att de ger utrymme för mening.
ingen kan lära sig saker o komma ihåg dem utifrån tvång. det blir bullimikunskap som vräks in o kräks ut för att lämna plats för nästa ämne. skolan blir ett tvång med saker man skall lära sig för att fröken har sagt det.
självklart är inte detta den stora lösningen på allt, men jag tror att det är en viktig väg.
bort med sammanhangslösa skalövningar årtal ekvationsmodeller, fram för mening o innehåll o lita på att barn o unga precis som vuxna lär sig bäst när nyfikenhet o möjlighet att förstå varför är bärande för intresse o inlärning.
Om ungarna fattar varför de är där så tror jag det är lättare att söka o hitta de gemensamma regler du talar om.
politiskt, jag tycker att den liberala marknadsideologin känns obehaglig i skolsammanhang. att skolan skall vara en konkurrensutsatt plats där man förutsätter (på pappret, i praktiken vet ju alla att informationssamhället gynnar dem som är förberedda) att alla vet sina möjligheter o kan koderna för hur man väljer skola.
det är nog bra att lärare får ta ansvar, men det gör de väl nu oxå? frågan är bara hur långt de skall få gå för att få ordning?
det känns som ekot från det samhälleliga (borgliga?) ropet på fler poliser för att få ett tryggare samhälle.
vem tror på det?
o till sist, ja, lärarutbildningarna behöver mer träning o diskussion om skolans verklighet o gruppdynamik.
vi får hoppas på att det kommer.
en liten tant, ja Freinet kan vi alla lära oss av. hoppas att vi gör det snart.
Håller med både Mattias och Inga, det finns bra metoder att leda grupper och skolan måste fyllas med mening och relevans. Tycker inte att M vinklar. Regeringens röda tråd i skolfrågor är populism tyvärr. Deras retorik skapar en anda som är destruktiv och aggressiv. Vi snackar mobilproblem (har aldrig haft det) betygsättningsproblem (har aldrig haft det) men inte hur vi konstruktivt skapar ett gott klimat, bara hur vi ska straffa dem som inte klarar av att rätta sig i leden tillräckligt fort.
yeah!
mening är nyckeln.
läste idag att ojojoj nu tycker både lärare o elever att mobil skall förbjudas på lektionerna...eh..jaha?
det är väl självklart, hur kan detta ens vara uppe för diskussion?
få ungarna att vilja stänga av mobben istället för att lägga alla energi på hur man skall kunna förbjuda.
jag känner mig matt.
Skicka en kommentar