jag är en sån som

Idag hade vi ett workshopmoment med några studenter, det handlar om jaget och identitet. Det var en skrivuppgift, 30min, jag är en sån som…
Efter att de skrivit läste de upp sina txter, till alla i rummets stora lycka. Så enastående och nära och sant.
Därför tänker jag plocka upp stafetten (och lämna den vidare…plocka upp den om du vill)

Jag är en sån som… älskar ost och hatar fusk. Jag är ingen vinnarskalle ingen killer kan inte hitta allvaret i tävling. Jag tappar intresset när resultatet blir viktigare än vägen dit, och jag kan inte få nog av gorgonzola mozzarella haloumi feta morbier stilton cheddar chévre grevé parmesan.
Jag är en sån som promenerar. Jag går långsammare än alla jag känner och jag kan inte koncentrera mig på att prata om jag måste gå fort. Jag vill gå långsamt långsamt med händerna på ryggen och undra över livets verkliga innebörd hur gud ser ut universums slut och vad barbapappa är gjord av.
Jag är en sån som kan bli rörd över min egen godhet när jag hjälper gamla tanter över gatan. Jag gråter när jag läser. Framförallt när jag läser högt.
Jag är en sån som kan se mer stressad ut än vad jag är för att känna mig duktig och tillräcklig.
Jag är en sån som älskar min dotter gränslöst och är rädd för att hon inte skall veta det. Jag är en ganska tråkig pappa som gör samma sak varje dag o inte tillåter tv på morgonen eller middag framför bolibompa o tjatar om städning.
Jag är en sån som tvivlar.
Jag är en sån som inte omvärderar så ofta. Jag har luddiga kanter och jag kan anpassa dem till de flesta ramar så länge som de inte ändras, då självantänder jag.
Jag är en sån som verkligen behöver rutiner, ju mindre yttre faktorer som står still desto friare är jag, även om ramen är trång. Jag vill veta.
Jag är en sån som undrar, min pappa brukade prata om att vara intresserad av att vara intresserad och det tycker jag är bra. Jag vill veta allt.
Jag är en sån som somnar om jag inte får vara med o prata. Jag har ett fullmatat ordbatteri i alla frågor och jag älskar att få vara med i samtalet, men bara så länge det är ett samtal där allas ord är lika samma i den delade resan framåt. Blir det debatt o åsiktspositionering tappar jag fokus.
Jag är en sån som älskar ord. Jag porrar på språket och jag ryser av välanvända formuleringar och metaforer. Jag avgudar blandningar av slang och fackspråk, högt och lågt och generella liknelser tillsammans med xtremt platsspecifika.
Jag är en sån som vill mer än jag kan och jag blir besviken o slagen av att inte klara av.
Jag är en sån som ser allt i bild, och jag behöver ofta både rita det och säga det högt för att fatta.
Jag är en sån som pratar med mig själv, jag har långa långa dialoger om allt möjligt och jag testar möjliga utvägar ur saker jag är frustrerad över eller situationer som kan komma att uppstå. Jag vet att jag kan hantera det nu, men förmodligen kommer vara ett åtlöje när jag blir gammal o inte själv hör hur högt jag pratar.
När jag blir gammal skall jag dricka portvin och spela backgammon hela dagarna med mina kompisar som också kommer att vara gubbar o gummor o vi skall aldrig sluta leka.
Ping pong royale!