det finns för alltid

Är det kanske så att bloggare o andra på nätet lurar sig själva i tron att man nog är ganska privat? Att man kan säga lite vad som helst eftersom man inte har en direkt mottagare. Jag vet att jag tidigare skrivit om tankar kring att det är lätt att gömma sig bakom skärmen o kunna häva ur sig mycket otrevliga saker till folk, som man aldrig skulle klara av eller vilja eller förmodligen våga om man stod öga mot öga. Anonymitet blir immunitet. O nu var det någon som bloggat om att en av våra politiker är pedofil. En inte anspråkslös anklagelse, säkert menat som ett skämt hahaha lite lustigt, men det är ju ett jävla påhopp. O jag tror att det är just anonymitets-hybrisen kombinerat med nån form av hitte-på-regel att den som ger sig in i leken, alltså blir politiker, får man klara av offentligheten o att folk har åsikter om ens person. Jag tycker att det är så jävla dumt att jag självantänder. En sån förbannad soff-coach-jante-skit att man undrar vart folk kommer ifrån. Det är tabloid-korkat.

Det finns ett stort och växande problem idag med nät-mobbing, och unga tjejer o killar som lägger ut bilder av sig själva mer eller mindre påklädda på nätet, på snyggast.se eller liknande sajter. Kanske tänker de inte på att en bild som en gång hamnat på nätet finns för alltid alltid alltid. Den försvinner inte bara för att man ångrar sig. Den försvinner inte heller för att någon blev jätteledsen o man ber om ursäkt o vill ta bort. För i den digitala världens kod ligger att kopia på kopia på kopia är alla samma original o de försvinner aldrig, de bara reproducerar i datorer o på websidor världen över. Alltid.
Hur skall man lära sig detta?
När skall man komma på att det går inte att ta tillbax?
Hela dumjöns-soppan med förtalsbreven emot Reinfeldt har ju redan degraderat den stundande valrörelsen till en pajkastar-turnering i bästa dokumiljö med den obligatoriska utröstningen på slutet. O Elit (litE) listans nätburna socitets-wannabe-skvaller där några litE kända kan gnugga sig o gotta sig i andra lite kändas misstag, o tro att ingen hör. Kanske kunde året ha startat bättre ur allmän trovärdighetssynvinkel om några med möjligheterna hade hållit sitt sladdriga tangentbords-knappande i styr.