2006-02-17

saker som glimmar

Jag sitter i soffan med min nya dator i knät o lever bilden av mig själv. Att sitta som Carrie i Sex and the city och fundera över livet (o sexualiteten?) med en kaffe o kanske vara nyduschad. Jag skall ta med den på café o sånt o vara precis den jag velat vara så länge så länge.
Vad är det med saker, prylar, som är så speciellt?
Varför, egentligen, blir jag som ett barn...lycklig på riktigt djupt inuti, över en ny iPod (med färgskärm för pyttesmå videovisningar...) eller en ny dator? För jag blir det. Jag känner mig som en mer speciell och intressant människa. En viktigare o riktigare o mer uppdaterad version av mig.
Mattias 2.0.
yeah.
Shit jag tror att jag skiter i dr Phil-versionen av mitt liv, jag skiter om det handlar om kompensation, jag tänker frossa i lyckan av ny teknik i mitt knä i min ficka i mina öron.

Jag har en usb-lampa oxå.

4 kommentarer:

Anonym sa...

För att man blir det, glad av fina nya saker som ingen annan haft. Det tror jag att alla blir, och det ska man nog vara glad för. Att man kan bli glad, typ.

Jag tycker också att du ska fortsätta teckna!
De är verkligen jättefina, dina teckningar.

Fast jag vet inte vad en sån där lampa är, usb? Kan du förklara?

mattiasg sa...

en usb-lampa är en sån där 'bilden-av-skribenten-i-sängen-eller-på-tåget-eller-på-flyget' som man sätter i datorns usb-jack o så är den en orm som man kan ställa in själv över tangentbordet när det inte finns annat ljus eller man vill inte blända den som sover brevid.
jag kommer nog aldrig att använda den, men kunde inte motstå idén.

o jag tror att du har rätt, alla blir glada över saker...det handlar bara om att hitta vilken typ av saker man gillar.
om det är konst eller teknik eller kläder eller vad det kan vara.

Anonym sa...

Tänkte på en annan grej, apropå din blogg.
Håller du m ed mig eller ej, då jag påstår att folk i princip blir mer imponerade av att man kan teckna, än av att man kan skriva?

Jag menar, du skriver ju bra också. Men teckningarna liksom impar mer.

En sån där lampa har jag aldrig sett, men jag fick en iPod i julklapp utan att ha önskat mig det, och det öppnar ju liksom en ny värld.
Kanske är det därför vi gillar somliga grejer, för att de öppnar nya världar?

mattiasg sa...

jag vet inte om jag håller med angående bild eller txt. kanske beror det på vart man har lagt sin energi tidigare i livet. jag har ju grejat med bild ett tag så det är ju ett naturligare språk för mig medan txt är förhållandevis nytt. o om jag jag tittar igenom min blogg så har nog komentarerna legat på ungefär lika delar ros för bild eller txt.
däremot tror jag att det är lättare att kama in ros om man arbetar med stora gester och behandlar mer dramatiska ämnen som utsatthet, rädsla, kärlek, död etc

så om man vill arbeta mer med subtila frågor så får man nog räkna med att färre återvänder.
särskillt bloggen tror jag vill ha tydligare riktningar åsikter drama rätt-o-fel. det känns som att det bor i formatet att arbeta med kontraster.

o vad beträffar sakernas möjlighet att öppna världar för oss...javisst, det tror jag på. vart kan jag oxå vara...vem kan jag oxå vara.
iPod är bra.

_arkiv

.....