Karin Stensdotter berättar poetiskt om konstskola och bilden av det tungsinta skapandet i Arnes Kiosk. En god nostalgiresa för alla som gått på konstskola o brottats med idéerna om sig själva i början på tjugo. Oxå ett mycket vackert beskrivet möte med konsten, i detta fall mjölkstenen. Jag känner igen mig i just det mötet.Greklands Venedigbidrag George Hadjimichalis är min nya idol.
Tillsammans med Olafur Eliasson som ställer ut nu i Lund o Malmö. Den som missat denna enastående ljuspoet gör bäst i att kasta sig på nästa tåg söderöver (eller norröver om man bor i Ystad).
Missa inte!!
Läste Två nötcréme och en moviebox av Hammar och Wikingsson i hopp om att de återigen skulle berika mig med stora insikter om livet, men det faller inte riktigt ut. De skriver inte riktigt lika bra i sin första bok. Men en sak är fantastiskt...hur mycket de kommer ihåg av 70 o 80-talen! Hur i helvete kan de komma ihåg att när vi växte upp så fanns det en liten pil upp i högra hörnet på TV:n som visade att det började ett program på den andra kanalen!?
Det är värt att läsa denna bok om inte annat så för att bli påminnd om alla små detaljer man glömt av sin barndom.
1 kommentar:
Mattias,
Jag har inte (heller) sett mjölkstenen på riktigt, mötte den i en bok och blev, även jag, tagen. Nu hittade jag ju på sammanhanget i Arnes kiosk. Men hade jag varit en rik kille som Victor så hade jag köpt en. Sten alltså.
Har läst din blogg med stort intresse den senaste tiden, eftersom jag håller på att börja en egen. (Är fortfarande dålig på det.)
Men jag tycker att din är jättefin, och det finns många grejer jag skulle vilja kommentera.
Så jag återkommer! Ciao
Skicka en kommentar