Frestande att säga hundra höjdare, men någon form av självkritik är nog aktuell.
Idag fyller alltså denna blogg 100 inlägg, o det är ju värt att fira. skål!
Målare rollar vår lägenhet, vi bor i högar av kläder o annat.
Jag har just börjat läsa Carl Hamiltons Det infantila samhället... och jag tycker den är mycket intressant. jag är inte säker på att jag osynat sväljer allt, ännu, men det är gott brännstoff till diskussion för mig om hur det är att växa upp idag och hur jag vill forma min föräldraroll. Både mot bakgrund av min egen uppväxt och mot det samhälle vi befinner oss i.
Jag tycker att såna här txter behövs, inte som sanning utan som möjliga vägar i debatten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
05
(114)
-
▼
11
(16)
- grattis 100 inlägg!!
- en av de bästa smaker jag vet är färskpressad apel...
- självförverkligande
- livet efter duvan
- att vissla o leta efter sig
- du skall icke vila
- vissa dagar tar man en sak i taget
- vintermarknad
- Fru T och månen
- jag är aldrig rädd
- ljuset i tunneln är troligtvis tåget
- ofas
- mormor o ett land i brand
- nostalgi
- venedig
- idén
-
▼
11
(16)
3 kommentarer:
Håller helt med dig om Hamiltons bok. Nej, man köper inte allt, men till slut ganska mycket. Och att någon orkar stå för kontroversiella åsikter är ju värt en medalj i sig.
I synnerhet om man själv märker att man själv har fler än man anade - innan man blev förälder...
nu är jag inne i en passage där han, Hamilton, vurmar för kärnfamiljen å det grövsta. jag kan förstå varför han får kritik. ingen vuxen vill höra att en splittrad familj påverkar barnen negativt, hur skall man då kunna satsa på sin karriär och sitt självförverkligande?
man får onekligen en tankeställare om vad livet handlar om och vilka prioriteringar som är möjliga att göra.
Jag har också läst Hamiltons bok. Man blir lite rädd när någon sätter fingret på något som man själv tycker sig ha sett krypa fram över åren. Men i mångt och mycket så har han fruktansvärt rätt, och det är ju egentligen rätt konstigt att detta inte diskuteras i högre utsträckning än vad det görs.
Problematiken i boken kan man koppla till sitt eget liv (karriär kontra barnuppfostran) men även sätta i ett större sammanhang (ett samhälle med en infantil befolkning, som varken vill ha eller klarar av ansvarstagande).
Uhhhää.. Hade nästan önskat att jag inte läst boken.
Skicka en kommentar