en av de bästa smaker jag vet är färskpressad apelsinjos

Idag har jag trotsat no-shopping-dagen och köpt böcker som jag vet att jag inte har tid att läsa, men kommer att läsa ändå. Har under dagen börjat på Mons Kallentoft’s Food Noir i de små pauserna i matlagning. Köpte en KRAV-kyckling och gjorde i lergryta. Arbetade med såsen på avkoket, i med Martini. Råris och gröna bönor till.
Kallentoft skriver om mat o resor. Om mat och smaker som bärande för tillvaron, han går så långt att han säger att det är det som gör livet värt att leva.
Och jag tänker på hur rätt han har i att resa och äta är ihop.

Min mun vattnas igen när jag tänker på det tunt skurna rökta valköttet med parmesan jag åt i Lofoten, antipasta med parmaskinka och gorgonzola i Venedig och totala tapas på en liten bakgata i Bilbao där man åt o slängde servetter och askade på golvet och lysrören gjorde oss alla ovackra.
I Japan, åt vi kycklingspett på ett litet yakitori. Ett spett med allt inuti kycklingen, hjärta, lever, njure och ett ovärpt ägg. Och på samma resa åt vi grillat o nudlar o sashimi som smälte i munnen.

En del som reser vill shoppa och ta med sig kläder o skor hem. Jag vill äta. Äta smaka känna lukta. Ännu så länge har jag aldrig haft ekonomin för att verkligen äta, uppleva på de bästa restaurangerna, men jag är säker på att det kommer.

Om en knapp månad åker vi till Egypten. Över jul. Då jävlar!

Kanske är det inte Mons sätt att skriva som fångar mig mest, han skriver kortfattat och beskrivande. Ibland väver han mer komplexa bilder och då försvinner tiden. Jag önskar mig mer om själva maten. Jag vill veta vad han äter och vad som är i och vilka smaker som trumfar. Jag vill veta i vilken ordning rätterna kommer och hur de presenteras. Jag vill gärna placera Food Noir bredvid Anthony Bourdains Kitchen Confidential som är en av mina absoluta läsupplevelser de senaste åren. Bourdain tar med mer, gör det hela mer personligt och han förmedlar köket på ett sätt som är svindlande. Är man bara det minsta jävla lilla intresserad av mat och restaurangbesök o smaker så skall man läsa hans bok.
Men, Noir, Mons, hans liv, på det sätt han har världen som sin smakpalett är enastående. Hissnande avundsvärt. Jag älskar drömmen om ett parallellt liv i vilket jag också lät mig styras och hänges åt smaker som han gör.
Jag älskar mat. Mat är livets nav. Få saker kan tvärvända mitt humör som mat. Men jag är inte redo att släppa allt annat. Ännu.

Nu har jag läst färdigt. Ser fram emot att äta riktig middag på 28+ med mina bästa vänner. Dags att plocka upp den bok jag egentligen skulle läst ikväll: På egna vilkor – En strategi för handledning. Yes!