Ligger på sängen i mitt rum på Fru T i Växjö. Ute är det kallt och snö har fallit o töat. Fullmånen lyser upp himlen. Molnen. En lång dag med undervisning o handledning. Har just avslutat Det blod som spillts. Har inte kunnat lägga den ifrån mig. Fick den i Fars dag present. Min första. -Öppna öppna det är en bok pappa. Mina ögon fick tårar. Åsa Larsson skriver om mord i Kiruna. Om kvinnor i ett manssamhälle. Om en kvinlig präst o hennes vänner o fiender. Hon skriver om varghonan o hon ger det irrationella logik. Hon berättar något om den tid vi lever i o jag tänker på deckargenrens självklara sätt att behandla samtiden. Det är betraktande, pådrivet av en saga som vill framåt. Otillfredställelsen o vanmakten o klyftorna o ensammheten o längtan finns där, utan att de fördjupas. De behöver inte fördjupas, inte här. Andra txter gör det.Jag tror att det är nyttigt att läsa deckare ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar