Hon sitter och lockar håret. Väljer kläder och är vacker och skall gå på fest. Själv. För jag är sjuk o har legat i sängen en avsevärd del av dagen o jag känner mig som världens tråkigaste människa. I självömkans paradis finns inget så miserabelt som att hasa ut till kiosken o hyra film till sig själv o veta att dom andra kommer att skratta o skoja o dansa.Drämt in en stressmage o i morse trodde jag att jag skulle dö av smärta. Jag var övertygad om att det vilken sekund som helst skulle braka ut en alien under tröjan och jag tänkte att det är lika bra det.
Läge att se över hur man lägger sin tid o på vad. Märker av ett ofokuserat tunnelseende emellanåt som är förbannat frustrarande. När allt omkring en känns lite fel, saker blir bara svårlösta, inga bitar passar. Som ett 1000 bitars pussel där man ser bilden men bitarna inte stämmer.
Nu skall jag ialla fall se 'En långvarig förlovning' med den undersköna Audrey Tautou. Det blir bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar