tombola

Har just läst ut Camus Främlingen. Det är ju en stillsam, men mycket hård berättelse om att dömas retrospektivt för sitt livs val. Om omvärldens blytunga dom över den som inte förmår att kommunicera sina känslor. Det utanförskap Mersault befinner sig i är han inte ensam om. Han tar inte ställning, han flyter med händelsernas ström, han är utan att ifrågasätta varför. En Tombola-man säger vi skämtsamt, en som drar en riktning ur hatten och gläder sig åt utfallet ett tag, tills det är tid att dra igen. Han kräver inte ständigt mer av sitt liv, han måste inte sätta spår i sin tid, han önskar inte att uttrycka sig offentligt. Han dömer heller inte andra. Och det är i detta han faller. Han borde ta ställning, och det är klart att jag som läsare önskar att han gör det istället för att se på när grannen slår sin flickvän, men vem är jag att döma honom för att han inte dömer?
Det ligger ett djupt socialt spel i detta, ett samhälle som bygger på grupptillhörighet och en väg. En moral och en rätt. Den som inte spottar på den vi spottar på blir själv bespottad.
Vi och dom.
Rätt och fel.
Han gråter inte när hans mor dör. Detta blir senare bevis på hans känslokyla eftersom vi gråter på våra mödrars begravningar.
Det är onekligen lite läskigt det där.

Imorgon åker jag till Venedig. Yeah.