en höna, en ko, en hund, en tag

Idag var det en ny insändare som ondgjorde sig över graffiti och klotter. Det är så fult så fult och det förstör allmän och privat egendom och med hårdare straff, denna ständiga resonansbotten från höger, skall ynglingarna verkligen fatta. Lagstifta. Straffa. Mer polis (den som själv har nå’t att dölja ropar på förstärkt polis…).
Samma dag har en annan replikerat på samma insändare och med säker smakpolisiär hand guidat oss genom vandaliseringsträsket. …98 procent av det som sprejas på väggar i Göteborg är ’tags’, små krumelurer som används för att markera ett territorium – ungefär som hundpiss, men mer vanprydande och kostsamt.
Här vill jag gärna flika in, värre än hundpiss är ingen dålig anklagelse. Hundar som går och skvätter överallt är ju fullkomligt vedervärdigt, det om något borde väl vara något att bekämpa. Hundägarna kunde väl låta Karo pissa inne om de tycker att det är så mysigt.
Jag fortsätter, detta är för bra för att bara passeras, de övriga procenten består mestadels av namn och figurer som målats på ett mer genomarbetat sätt, om än sällan med någon särskild talang. Här har vi klart en som vet vad talang, konst och estetik är! Att det som en tycker är vackert och spännande är något annat för någon annan verkar inte vara aktuellt i detta resonemang. Jag undrar oxå, hade det inte varit skadegörelse om det varit talangfullt? Vad har det med saken att göra egentligen?
Jag känner att jag verkligen börjar tröttna på dessa sur-gubbe-fasoner som man stöter på nästan dagligen som ekar papegoja-artat om vandalisering o lagen o egendom o egendom o mitt o inte ditt. Det är på en liten smal väg som denna procession av aldrig sinande oförståelse haltar fram. Varför skall just dom få bestämma vad stadsrummet skall innehålla, och vem gör egentligen något för att hitta en dialog med de unga och deras vilja till en plats i det medelålders offentliga rummet? Är det fria målarväggar och fler skejtramper de vill ha, eller är det ett samtal i samma ögonhöjd? Det är väl klart att det är bra med insatser, men om de levereras i kolonial anda som en gåva avsändaren tycker behövs kommer det inte att ändra något. Ingen vill bli tillsagd.
Bara några får bestämma. Inte alla. Tänk allt man kan störa sig på i en stad, allt man kan vara oförstående inför och då välja bort. Stadsjeepar, hundar, golf, motorcyklar.
Men så länge det bara är ungdomar, kvinnor, invandrare, bögar som råkar illa ut i stadsrummet så är det väl inte egentligen så värst viktigt att försöka förändra, bättre då att sitta i sitt trygga o ropa på polis.
Jaja, det blev kanske lite disparat och överreagerat, men va fan.

Herregud…just nu på tv sa en Skansen-chef, efter att ha ingående beskrivit Babianens man-kvinna-förhållande där hannen misshandlar, äger och sätter på honan helt efter egen lust, att ja är vi män djur så skulle jag inte ha något emot att leva som Babianhannen här.
Å..oj, titta här står jag med klaver upp till knäna.

Dagens roligaste: direktreklamen från ett nyöppnat frukost/brunch/lunch-hak nära oss föreställer en höna som sitter uppe på en kossa. Lite lagom grafiskt snitt. Snygg. Den som har läst den här bloggen ett tag vet vad min dotter sa…EN HÖNA, SOM BAJSAR PÅ EN KO!

Hon kommer att bli estradpoet.

En höna…(paus) sooooooom ….(paus igen) bajsar.
Bajsar bajsar bajsar
Pååååeeeeen (paaauuus) KO! Kosomfan!

Hej.