detaljer

Det är inte lätt att förklara humor. Att berätta om en händelse och återge den så att den blir rolig sorterar ut de flesta, att skriva om den så att den lyfter känns som en näst intill omöjlig bragd. Fredrik o Filip bygger ordlandskap och situationer i Hundra Höjdare så förbannat träffsäkert att efteråt kommer jag att svära på att jag var där. Inte nog med att jag skrattade högt, själv, jag känner också en vilja att vara med o göra bort mig för att bidra till det stora hela roliga. Att kunna skratta åt sig själv när man goofar är inte det lättaste. Var går linjen mellan att ta sig själv på allvar (tro på sig själv) och ta sig själv på för stort allvar (sig själv som tro)?
Jag drömde häromnatten att jag kände dom.

Förresten tror jag allt handlar om detaljer.
Livet är ju en helhet och att se de stora rörelserna funkar intellektuellt, men när det kommer till minuter och närhet och saker man rör är det bara detaljerna som verkligen berör.
Och det handlar om att kunna urskilja detaljerna i den stora röran.
Ta vara på dem.
Komma ihåg dem.
Spara dem.
Se deras inneboende storhet.

Minnas.
Röra.