Våren spräcker knoppar kroppar. Det smärtar sliter värker.
tornar upp sig sen oöverskådligt o den helvetes jävla skitregeringen bara gynnar de få rika på bekostnad av folket som inte har förmögenhet o vill o lön över 30 lök i månaden.
Jag spyr på en gubbe som får behålla sitt hus eller en liten elitgrupp som inte får förmögenhetsskatt på bekostnad av A-kassan.
HoodRobin-fasoner...ta från de fattiga ge till de rika.
man vill ju spy.
2007-03-30
2007-03-28
inuti
Jag står klädd naken inför dig. Jag är så rädd för att du skall se igenom mig. Se mitt mörker. Jag vill inte vara ful.
2007-03-23
2007-03-22
tv döden o sömnad i staden
När man väljer bort tv-döden, så kan man göra detta istället. det var fan ta mig den mest fantastiska jag upplevt på länge! Se filmen, läs txten, njut. Kristoffer är Gud.Vive la carne! ja jävlarrr.
2007-03-20
På samoaöarna är mitt o ditt samma ord
Nu skall jag fundera lite över upphovsrätt o immateriellt ägande. Intellektuell egendom. Jag blir inte riktigt klok på det. jag känner i magen att det är något fel med det hela. Jag kan inte riktigt hitta mina egna argument. Jag försöker ibland, med varierande framgång.
I senaste numret av Ord & Bild (1/2007) skriver Horace Engdahl och Susanna Broms om frågan ur olika vinklar, för eller emot kanske. Intressant o relevant. Susanna Broms tar upp frågan om rätten till sitt eget verk. Om vem som äger rätten till det skapade. En txt som är utgiven av ett förlag ägs av förlaget. Idén var författarens, men den utgivna txten är förlagets. Författaren kan alltså inte tillåta en tredje person att använda den om inte förlaget tillåter det. Hennes eller hans egen txt. Det känns väl lite märkligt. Myntets framsida är ju givetvis att txten utgivits och kan läsas av många o det kommer pengar från försäljning till författaren. Det är klart att det kostar att trycka o marknadsföra o greja med en bok, men txten. Vad händer med den? Är det inte lite som att den dör? Den blir ett monument, låst i sin form o ägd.
Hur skulle annars författaren kunna skriva, om hon eller han inte fick betalt för det? ja det kan man ju alltid fråga sig, ändå kommer det ut nya debutromaner hela tiden o jag gissar utan att veta att dessa är skrivna mellan jobb som betalar hyran. Jag säger inte att det skulle vara bättre, eller att det är ett bra liv i längden att alltid vara tvungen att vända på slantar eller försaka annat som vänner familj resa.
Men ändå. Det är något i hur förlagen, gallerierna, filmbolagen, mediahusen, musikbolagen suger upp allt som går att sälja som går att ge ut som går att försvara o sedan under den kulturella fanan ropar om kreativitetens död om inte det immateriella skyddet stärks, upphovsrätt o patent utökas o förlängs. Det känns inte rätt. Bryr de sig egentligen om kulturen? Kunde det ha varit vad som helst bara det säljer?
Jag tänker att vi kanske tittar åt fel håll. Vi ställer fel frågor, möjligen för att de som har ekonomiskt intresse i saken ställer den högljutt åt oss, eller för att vi blivit lärda att det är via konsumentmakt som vi påverkar det samtida samhället. Det är genom att köpa KRAV o Fair Trade som vi kan få de stora företagen att ändra sig. Detta förutsätter att vi fortsätter att handla, konsumera.
Kanske skall vi fundera över producenterna. Är det kanske kulturproducenterna alla genrer som skall skifta fokus? Jag tror att vi lever fortfarande med bilden av det konstnärliga geniet, den som kommer på o genomför o som genom detta skall avnjuta framgång o rikedom.
För mig är Internet www det stora havet som alla kan ösa ur o alla kan tillföra till. Dunsta regna rinna tillbaka. Det är inte nätet i sig som är det intressanta utan vad det gör med oss som människor, hur det får oss att ändra vårt beteende. Som det är nu så ser vi oftast det som ett skitstort bibliotek där man kan hämta information, uppgifter, kunskap, bilder, musik osv, men hur ofta regnar rinner vi tillbaka? Hur många producerar för nätet, havet, i relation till alla som konsumerar?
Här tror jag att det ligger en nyckel. Att bjussa tillbaka. Att inse att havet är stort så stort men inte oändligt o inte evigt o inte för alltid vitalt om vi inte alla är med o uppdaterar det. O om vi lyfter ut frågan från www o sätter den i världen utanför (eller också snarare) så skulle man kunna tänka sig att det är redan i producentledet som förändring måste ske. Att se att konsten inalles som uttryck inte alltid behöver de stora profitaktörerna, att uttrycket o intrycket o det stora gemensamma utbytet av idéer o upplevelser o berättelser kan ske på andra arenor. Att konsten inte behöver legitimera sig genom att den har köpare. Att verk av olika slag inte är bra bara för att de har köpare, o vice versa.
Men så länge konsten leker i samma sandlåda som marknaden o iden om den autonoma individen som fattar sina egna goda välavvägda beslut o genom detta utövar demokratisk konsumentmakt, så har den bara validitet om den väljs av konsumenterna. Att bli köpt är att vara bra.
Min tanke i detta blir kanske då att alla de som stjäl musik (o annat upphovsskyddat material) från nätet är i början av sin fas där de nu inventerar o samlar, för att senare (om de inte redan gör det) producera o ge tillbaka. Dunsta regna rinna. Det tar givetvis tid o det genererar inte pengar, men det ger eventuellt ett livskraftigt kultur- o idéliv som på sikt kan vara värdefullt för vårt samhälle.
O jag tänker på Horaces diskussion som jag upplever nästan lite raljerande (något vi givetvis inte är främmande för här…) i att antingen så skall upphovet helt släppas (en inte ointressant passage han har där han säger att det bästa sättet att testa ifall folk verkligen är så öppna med sina verk o det de sagt o gjort att vem som helst får tolka o använda det är att felcitera dem, då brukar de enligt H komma farande. ”Om jag bevisar att jag är en illusion, vill jag förstås bli ihågkommen för det”, det är ju underbart!) eller så skall det skyddas av intressenter andra än den ursprunglige i evigheters evigheter. Helt ärligt…alla som läst Hornbys Om en pojke ser ju det besynnerliga i att leva på royalty från det någon annan gjort långt tidigare.
Alla fall, jag tänker mig att det inte behöver vara så svart o vitt. När diskussionen ligger så binärt blir den fattig o vi känner oss tvingade att välja sida. Kanske kan det vara så att man lämnar konsten öppen för tolkning sampling postproducerande användande rivande undersökande, men man berättar vart man fått det. Är det orimligt?
Man återkommer väl alltid till frågan då: Vad skall man leva av då?
Ja, det får man väl fundera på. Blir konsten bättre för att man jobbar med den heltid, eller är det så att den faktiskt vitaliseras av att man också gör annat delar av sin tid?
Kanske, kanske inte.
I senaste numret av Ord & Bild (1/2007) skriver Horace Engdahl och Susanna Broms om frågan ur olika vinklar, för eller emot kanske. Intressant o relevant. Susanna Broms tar upp frågan om rätten till sitt eget verk. Om vem som äger rätten till det skapade. En txt som är utgiven av ett förlag ägs av förlaget. Idén var författarens, men den utgivna txten är förlagets. Författaren kan alltså inte tillåta en tredje person att använda den om inte förlaget tillåter det. Hennes eller hans egen txt. Det känns väl lite märkligt. Myntets framsida är ju givetvis att txten utgivits och kan läsas av många o det kommer pengar från försäljning till författaren. Det är klart att det kostar att trycka o marknadsföra o greja med en bok, men txten. Vad händer med den? Är det inte lite som att den dör? Den blir ett monument, låst i sin form o ägd.
Hur skulle annars författaren kunna skriva, om hon eller han inte fick betalt för det? ja det kan man ju alltid fråga sig, ändå kommer det ut nya debutromaner hela tiden o jag gissar utan att veta att dessa är skrivna mellan jobb som betalar hyran. Jag säger inte att det skulle vara bättre, eller att det är ett bra liv i längden att alltid vara tvungen att vända på slantar eller försaka annat som vänner familj resa.
Men ändå. Det är något i hur förlagen, gallerierna, filmbolagen, mediahusen, musikbolagen suger upp allt som går att sälja som går att ge ut som går att försvara o sedan under den kulturella fanan ropar om kreativitetens död om inte det immateriella skyddet stärks, upphovsrätt o patent utökas o förlängs. Det känns inte rätt. Bryr de sig egentligen om kulturen? Kunde det ha varit vad som helst bara det säljer?
Jag tänker att vi kanske tittar åt fel håll. Vi ställer fel frågor, möjligen för att de som har ekonomiskt intresse i saken ställer den högljutt åt oss, eller för att vi blivit lärda att det är via konsumentmakt som vi påverkar det samtida samhället. Det är genom att köpa KRAV o Fair Trade som vi kan få de stora företagen att ändra sig. Detta förutsätter att vi fortsätter att handla, konsumera.
Kanske skall vi fundera över producenterna. Är det kanske kulturproducenterna alla genrer som skall skifta fokus? Jag tror att vi lever fortfarande med bilden av det konstnärliga geniet, den som kommer på o genomför o som genom detta skall avnjuta framgång o rikedom.
För mig är Internet www det stora havet som alla kan ösa ur o alla kan tillföra till. Dunsta regna rinna tillbaka. Det är inte nätet i sig som är det intressanta utan vad det gör med oss som människor, hur det får oss att ändra vårt beteende. Som det är nu så ser vi oftast det som ett skitstort bibliotek där man kan hämta information, uppgifter, kunskap, bilder, musik osv, men hur ofta regnar rinner vi tillbaka? Hur många producerar för nätet, havet, i relation till alla som konsumerar?
Här tror jag att det ligger en nyckel. Att bjussa tillbaka. Att inse att havet är stort så stort men inte oändligt o inte evigt o inte för alltid vitalt om vi inte alla är med o uppdaterar det. O om vi lyfter ut frågan från www o sätter den i världen utanför (eller också snarare) så skulle man kunna tänka sig att det är redan i producentledet som förändring måste ske. Att se att konsten inalles som uttryck inte alltid behöver de stora profitaktörerna, att uttrycket o intrycket o det stora gemensamma utbytet av idéer o upplevelser o berättelser kan ske på andra arenor. Att konsten inte behöver legitimera sig genom att den har köpare. Att verk av olika slag inte är bra bara för att de har köpare, o vice versa.
Men så länge konsten leker i samma sandlåda som marknaden o iden om den autonoma individen som fattar sina egna goda välavvägda beslut o genom detta utövar demokratisk konsumentmakt, så har den bara validitet om den väljs av konsumenterna. Att bli köpt är att vara bra.
Min tanke i detta blir kanske då att alla de som stjäl musik (o annat upphovsskyddat material) från nätet är i början av sin fas där de nu inventerar o samlar, för att senare (om de inte redan gör det) producera o ge tillbaka. Dunsta regna rinna. Det tar givetvis tid o det genererar inte pengar, men det ger eventuellt ett livskraftigt kultur- o idéliv som på sikt kan vara värdefullt för vårt samhälle.
O jag tänker på Horaces diskussion som jag upplever nästan lite raljerande (något vi givetvis inte är främmande för här…) i att antingen så skall upphovet helt släppas (en inte ointressant passage han har där han säger att det bästa sättet att testa ifall folk verkligen är så öppna med sina verk o det de sagt o gjort att vem som helst får tolka o använda det är att felcitera dem, då brukar de enligt H komma farande. ”Om jag bevisar att jag är en illusion, vill jag förstås bli ihågkommen för det”, det är ju underbart!) eller så skall det skyddas av intressenter andra än den ursprunglige i evigheters evigheter. Helt ärligt…alla som läst Hornbys Om en pojke ser ju det besynnerliga i att leva på royalty från det någon annan gjort långt tidigare.
Alla fall, jag tänker mig att det inte behöver vara så svart o vitt. När diskussionen ligger så binärt blir den fattig o vi känner oss tvingade att välja sida. Kanske kan det vara så att man lämnar konsten öppen för tolkning sampling postproducerande användande rivande undersökande, men man berättar vart man fått det. Är det orimligt?
Man återkommer väl alltid till frågan då: Vad skall man leva av då?
Ja, det får man väl fundera på. Blir konsten bättre för att man jobbar med den heltid, eller är det så att den faktiskt vitaliseras av att man också gör annat delar av sin tid?
Kanske, kanske inte.
2007-03-19
2007-03-18
man borde mer
Det är så mycket man bör. Så mycket som borde bli gjort så mycket man borde vara. Det är så lätt att peka finger titta på duktiga flickan titta på duktiga pojken men så står man framför spegel spegel på väggen där o det är du du du som duktigast är. Så mycket borde.
Läsa mer vara kool mer vara rolig intressant vara stark vara själv är bäste dräng vänta hålla på sig inte kyssa på första dejten inte fråga korkade frågan inte visa dåliga sidorna.
Alla runtomkring blir spegel spegel o tystnaden ropar det är du det är du.
Vara mer i världen säga smartaste orden fatta fetaste grejen.
Nätverka nätverka tjena tjena läget visst grymt jag är på jag är med välj mig välj mig sist kvar igen sista ensamma ok han får va med oss rödaste kinder ropar inåt snälla välj mig snälla snällaste.
O dom andra är kollaste ballaste tuffa gör fetaste tuffa o snälla välj mig.
Snälla.
O ingen har sagt vad man bör det fattar man ju själv. Man vet ju vad man bör.
Vad man borde ha gjort vad man borde göra.
O det är så lätt att stå utanför o säga att det spelar ingen roll det är ok att inte borda någonting o jag bör inget jag bara är. Jag bara är så lugnt o självklart o det är så lätt att säga att man promenerar med händerna på ryggen lugnaste samtalar men inuti rusar rusar tankar o måsten o borden o hemma själv i tystnaden i den skrikande tystnaden ligger borde på lus som vassaste klor o lava.
Som skratt bakom ryggen som sist kvar.
Snälla välj mig. Snällaste snälla.
Läsa mer vara kool mer vara rolig intressant vara stark vara själv är bäste dräng vänta hålla på sig inte kyssa på första dejten inte fråga korkade frågan inte visa dåliga sidorna.
Alla runtomkring blir spegel spegel o tystnaden ropar det är du det är du.
Vara mer i världen säga smartaste orden fatta fetaste grejen.
Nätverka nätverka tjena tjena läget visst grymt jag är på jag är med välj mig välj mig sist kvar igen sista ensamma ok han får va med oss rödaste kinder ropar inåt snälla välj mig snälla snällaste.
O dom andra är kollaste ballaste tuffa gör fetaste tuffa o snälla välj mig.
Snälla.
O ingen har sagt vad man bör det fattar man ju själv. Man vet ju vad man bör.
Vad man borde ha gjort vad man borde göra.
O det är så lätt att stå utanför o säga att det spelar ingen roll det är ok att inte borda någonting o jag bör inget jag bara är. Jag bara är så lugnt o självklart o det är så lätt att säga att man promenerar med händerna på ryggen lugnaste samtalar men inuti rusar rusar tankar o måsten o borden o hemma själv i tystnaden i den skrikande tystnaden ligger borde på lus som vassaste klor o lava.
Som skratt bakom ryggen som sist kvar.
Snälla välj mig. Snällaste snälla.
2007-03-12
ordning i skolan, en fråga för utbildningssystemet?
Om lärare i skolan skall sätta ordningsbetyg.
Om de skall kunna bedöma, o inte bara döma på godtyckliga grunder, elevers förmåga till uppförande.
Om lärarna skall kunna ta tillbaka klassrummen o få lite jävla ordning.
Så kanske de behöver lite stöd.
Kanske skulle det kunna se ut såhär, med en kurs i lärarutbildningen, men även som en möjlig fortbildning för redan verksamma lärare.
Jag har lite svårt att se detta som vägen att gå, men vad vet jag. det är ju ändå politiker som talar om ordningen o de tydligare kunskapsnivåerna o de borde ju veta.
Ordning och Uppförande 15 högskolepoäng
Order and behavior
2. Kursens inplacering
Ordning och uppförande 15 högskolepoäng utgör en bas i lärarutbildningen. Kursen ger behörighet för verksamhet inom förskola och grundskola och kan följas av specialisering (Ordning och tillrättavisande 15 högskolepoäng) med inriktning mot grundskolans senare del och gymnasiet.
Kursen kan även ges som fristående kurs.
3. Tillträdeskrav/förkunskaper
För tillträde till kursen krävs grundläggande behörighet för högskolestudier.
4. Kursens lärandemål
Studierna inom kursen kommer att ha fokus på hur ny kunskap bildas om och genom ämnet ordning och uppförande. Kursen syftar till att de studerande skall utveckla sådana grundläggande kunskaper och insikter att de med ett yrkesprofessionellt förhållningssätt skall kunna utveckla barns och ungas förståelse för vikten av ordning, tystnad och respekt inför auktoritet i skolan samt göra barn och unga medvetna om ordningens roll som samhällsfenomen. Förståelse för barns och ungas tänkande och erfarenheter liksom jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv samt mångkulturella aspekter skall genomgående beaktas.
Efter avslutad kurs ska studenten:
- ha kunskaper om teoribildningar och begreppsbildningar som hör till kursen och deras betydelse i förhållande till barn och unga..
- ha kunskaper om ordning och uppförande som en aspekt av kommunikation.
- ha utvecklat kunskaper i att se, framställa och använda ordningsskapande metoder och eventuella hjälpmedel av olika slag i olika syften och att kunna analysera och tolka dessa samt ha grundläggande kunskaper om dessa metoders möjligheter och pedagogiska tillämpning.
- förstå och kunna tillämpa ordningens språkliga dimensioner, dels som eget kunskapsområde, dels som redskap i olika lärandesituationer inom grund- och gymnasieskola.
- ha kännedom om barns och ungas ordningsutveckling sett från olika
forskningsperspektiv samt kunna redogöra för och diskutera dessa.
- ha tillägnat sig adekvata begrepp och grundläggande ämnesteori för att kunna planera, iscensätta, värdera och bedöma ordning och uppförande i lärandemiljön.
- ha tillägnat sig verktyg för att urskilja, bedöma och betygsätta kunskapsnivåer.
- kunna analysera, förklara och diskutera ordning och uppförandets målsättning, struktur och ansvarsområden för barn, unga samt andra vuxna och därigenom vara aktiv i en kommande yrkesroll.
5. Innehåll
Utifrån en mer traditionell kunskapssyn kommer studierna inom kursen att belysa hur ordning och uppförande utvecklas inom och med hjälp av olika former för tillrättavisande uttryck. Studierna inom kursen kommer att belysa hur förtrogenhet med ämnesinnehållet, förankringen i ämnesdidaktik och erfarenheterna från den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) samverkar och bildar en helhet.
Fokus kommer även att ligga på ergonomi, historiska erfarenheter och en allmän det-var-bättre-förr-mentalitet.
Kanske?
Det är möjligt att det är överflödigt, de flesta vuxna vet väl vad lite uppförande betyder. Ska det vara så svårt för ungjävlarna att säga tack? Är det för mycket begärt?
Om de skall kunna bedöma, o inte bara döma på godtyckliga grunder, elevers förmåga till uppförande.
Om lärarna skall kunna ta tillbaka klassrummen o få lite jävla ordning.
Så kanske de behöver lite stöd.
Kanske skulle det kunna se ut såhär, med en kurs i lärarutbildningen, men även som en möjlig fortbildning för redan verksamma lärare.
Jag har lite svårt att se detta som vägen att gå, men vad vet jag. det är ju ändå politiker som talar om ordningen o de tydligare kunskapsnivåerna o de borde ju veta.
Ordning och Uppförande 15 högskolepoäng
Order and behavior
2. Kursens inplacering
Ordning och uppförande 15 högskolepoäng utgör en bas i lärarutbildningen. Kursen ger behörighet för verksamhet inom förskola och grundskola och kan följas av specialisering (Ordning och tillrättavisande 15 högskolepoäng) med inriktning mot grundskolans senare del och gymnasiet.
Kursen kan även ges som fristående kurs.
3. Tillträdeskrav/förkunskaper
För tillträde till kursen krävs grundläggande behörighet för högskolestudier.
4. Kursens lärandemål
Studierna inom kursen kommer att ha fokus på hur ny kunskap bildas om och genom ämnet ordning och uppförande. Kursen syftar till att de studerande skall utveckla sådana grundläggande kunskaper och insikter att de med ett yrkesprofessionellt förhållningssätt skall kunna utveckla barns och ungas förståelse för vikten av ordning, tystnad och respekt inför auktoritet i skolan samt göra barn och unga medvetna om ordningens roll som samhällsfenomen. Förståelse för barns och ungas tänkande och erfarenheter liksom jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv samt mångkulturella aspekter skall genomgående beaktas.
Efter avslutad kurs ska studenten:
- ha kunskaper om teoribildningar och begreppsbildningar som hör till kursen och deras betydelse i förhållande till barn och unga..
- ha kunskaper om ordning och uppförande som en aspekt av kommunikation.
- ha utvecklat kunskaper i att se, framställa och använda ordningsskapande metoder och eventuella hjälpmedel av olika slag i olika syften och att kunna analysera och tolka dessa samt ha grundläggande kunskaper om dessa metoders möjligheter och pedagogiska tillämpning.
- förstå och kunna tillämpa ordningens språkliga dimensioner, dels som eget kunskapsområde, dels som redskap i olika lärandesituationer inom grund- och gymnasieskola.
- ha kännedom om barns och ungas ordningsutveckling sett från olika
forskningsperspektiv samt kunna redogöra för och diskutera dessa.
- ha tillägnat sig adekvata begrepp och grundläggande ämnesteori för att kunna planera, iscensätta, värdera och bedöma ordning och uppförande i lärandemiljön.
- ha tillägnat sig verktyg för att urskilja, bedöma och betygsätta kunskapsnivåer.
- kunna analysera, förklara och diskutera ordning och uppförandets målsättning, struktur och ansvarsområden för barn, unga samt andra vuxna och därigenom vara aktiv i en kommande yrkesroll.
5. Innehåll
Utifrån en mer traditionell kunskapssyn kommer studierna inom kursen att belysa hur ordning och uppförande utvecklas inom och med hjälp av olika former för tillrättavisande uttryck. Studierna inom kursen kommer att belysa hur förtrogenhet med ämnesinnehållet, förankringen i ämnesdidaktik och erfarenheterna från den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) samverkar och bildar en helhet.
Fokus kommer även att ligga på ergonomi, historiska erfarenheter och en allmän det-var-bättre-förr-mentalitet.
Kanske?
Det är möjligt att det är överflödigt, de flesta vuxna vet väl vad lite uppförande betyder. Ska det vara så svårt för ungjävlarna att säga tack? Är det för mycket begärt?
2007-03-07
världen brinner, vad gör skolan?
Skolan.Vad står vi inför?
Vad skall skolan göra, vad är vårt ansvar?
Världen står i lågor, bomber faller på barn. Det är det samhälle vi har, det är den värld vi lever i, det är det globala samhälle våra barn skall bli en vuxen del av. Vad gör vi för att förbereda dem på det?
Hur förhåller vi oss till innehållet i undervisning diskussion samtal?
Jag skall verkligen inte peka med några pinnar, jag vet inte hur det ser ut överallt, men jag vet lite o det jag ser kan skrämma mig något. Metoder o skalor o gamla invanda teorier o kanon sitter i många väggar. Vi gör som vi gjort.
Hur länge skall vi göra det?
Vad händer med innehållet? Jag upplever att det är flyktigt o lätt går förlorat när metoder o tekniker går före. Det känns som att vi alla ingår i myten om att först måste man kunna sina skalor, sen får man jazza. Vem fan har kommit på det o när? Så mycket nya möjligheter går under i den reproducerande auktoriteten av omnipotenta lärare som upprätthåller mästare-lärling-systemet, och i vår tid behöver vi nya tankar. Jag är ju knappast statsvetare eller idéhistoriker eller ekonom, min kunskap om vår tid är synnerligen subjektiv men jag vill ändå hävda att den är skakig diffus individualiserad stor som fan o det finns så många ekonomiska intressen i allt vi gör att våra barn måste förberedas. Kanske skall vi ta nutiden på allvar o släppa in den i skolan?
Hur ser vi på skolans uppdrag?
Jag vill se på det uppdraget som att ge plattform för o verktyg för att förstå individen i samhället, i gruppen. Att förbereda våra barn o unga för att bli goda MEDmänniskor, goda MEDborgare o goda aktörer i en demokrati. Låt barnen vara medskapare av en bättre värld.
Släpp fram det kritiska tänkandet, var stolt varje gång en elev frågar varför o menar det. Släpp loss ifrågasättandet! Låt dem vara frustrerade o tillåt dem att hitta sina egna vägar.
Vi pratar om en curling-generation som kommer till skolorna o förväntar sig att banan skall sopas.
Grusa den! Tvinga dem av banan. Låt deras nyfikenhet födas ur frustrationen av att inte kunna. Ge dem nycklar att undersöka o bli förbannade. De har all rätt att vara förbannade. Vi lämnar en globalekonomiskt fasansfullt ojämn, ekologiskt sargad planet efter oss i arv. Vi skall nog vara mycket tacksamma om de inte återinför ättestupan när vi blir russin.
Våga tolka läroplaner, skolplaner, kursplaner o andra strategiska dokument. Ta utrymmet. Ta platsen. Äg klassrummet o bygg en plattform för de unga att stå på för att ifrågasätta omvärlden på sätt som vi inte gör. Bygg deras självförtroende för att förändra.
O jag läser senaste numret av Ordfront, som så passande handlar om barn, o skola.
Jag vill helst skriva av hela den första artikeln, men det verkar konstigt, så istället ropar jag ut: skall du köpa eller läsa en tidskrift denna månaden, låt det bli Ordfront mars 2007, o stärk dina argument för att skolan är fan i kris, den nya regeringen gör INTE saken bättre o det måste bli ändring!!
Behöver industrin folk som kan stava, eller risktagare och problemlösare? Anne Bamford
Industrin borde med lätthet kunna bytas ut emot Samhället.
Sluta idissla gamla metoder o material o idéer.
Var på plats nu, idag, för att ge barnen möjlighet att vända skeppet.
Våga tro på utopin.
Nu kör vi!
vad väntar du på?
Ja nu börjar nästa kapitel.Jag går själv på bommen jag ser horisonten jag vet att en dag springer jag ikapp den.
2007-03-06
2007-03-03
vad är sant?
Viljan att berätta mer komplexa historier. Önskan att låta delarna själva bli egna helheter, läsbara ur alla vinklar ur alla ögon. Hjärtan.Varje del bricka i växande pussel i värkande drömmar i flämtande andning.
O vem berättar jag för. Egentligen?
Är det privata innersta innersta person. Är det lekar med ord bilder delar som flimmrar förbi utan paus utan verklighet. Är det sannaste verkligt Cassandra?
att göra det man behöver för att man behöver
En resa.Som jag måste göra själv.
Kanske otäckt. Kanske viktigt.
Kanske ensamt.
2007-03-02
SVT suger marknadens kuk
Som vuxen barnTV-periodare hamnade jag framför Wild Kids förra fredagen. Ett till synes lättsamt litet barn-i-skogen program med Ola o natur o finfint.
men va i helvete!
I rutan har jag en dokusåpa om o för småungar. En jävla naturkuliss, som är vid en sjö med godis istället för inne i en studio bara för att ungarna inte får kröka än, o några lekar som fond för en relations-såpa. Va?!
11 åringar.
jag ville kräkas.
o dessutom, så var klimax detta avsnitt byggt emot en tävling för barnens föräldrar (där vi följt barnens kamp mot tårar o längtan efter mamma o pappas famn i 20 minuter). o i tävlingen kan föräldrarna välja om de vill träffa sina barn eller få en bil.
en fin bil som Arne Hegerfors säljer i skogen till de dreglande vuxna.
EN BIL!
o en pappa väljer bilen o kameran hittar blixtsnabbt flickan o förtvivlan o vi sitter där hemma framför rutan o det är tyst o jag kan inte hålla tillbaka tårarna o vaihelveteärdetförettbarnprogram!?
var är vi på väg?
skall allt handla om pengarna?
skall vi verkligen tycka att det är ok att barnen skall agera relationsdrama i TV?
jag fattar inte.
jag blir så beklämd över ett samhälle som så obesvärat dyrkar den fria individuella konkurrensen o marknadsstyrda idén. (se artikel i DN)
detta vill jag säga till SVT. Till er som producerar. O bestämmer.
För helvete, tänk!
detta är inte OK.
Vad gör det med ett barn när hela landets ungar ser hennes pappa välja en bil framför hennes saknad? Hur är det möjligt att motivera det med ...eh...tittarsiffror?
Skall barn inte få vara barn mer?
Skall vi se dem som små vuxna nu? (men förfasas över barnarbete i andra länder... HEJ HYCKLERI!!!)
Jag spyr!
men va i helvete!
I rutan har jag en dokusåpa om o för småungar. En jävla naturkuliss, som är vid en sjö med godis istället för inne i en studio bara för att ungarna inte får kröka än, o några lekar som fond för en relations-såpa. Va?!
11 åringar.
jag ville kräkas.
o dessutom, så var klimax detta avsnitt byggt emot en tävling för barnens föräldrar (där vi följt barnens kamp mot tårar o längtan efter mamma o pappas famn i 20 minuter). o i tävlingen kan föräldrarna välja om de vill träffa sina barn eller få en bil.
en fin bil som Arne Hegerfors säljer i skogen till de dreglande vuxna.
EN BIL!
o en pappa väljer bilen o kameran hittar blixtsnabbt flickan o förtvivlan o vi sitter där hemma framför rutan o det är tyst o jag kan inte hålla tillbaka tårarna o vaihelveteärdetförettbarnprogram!?
var är vi på väg?
skall allt handla om pengarna?
skall vi verkligen tycka att det är ok att barnen skall agera relationsdrama i TV?
jag fattar inte.
jag blir så beklämd över ett samhälle som så obesvärat dyrkar den fria individuella konkurrensen o marknadsstyrda idén. (se artikel i DN)
detta vill jag säga till SVT. Till er som producerar. O bestämmer.
För helvete, tänk!
detta är inte OK.
Vad gör det med ett barn när hela landets ungar ser hennes pappa välja en bil framför hennes saknad? Hur är det möjligt att motivera det med ...eh...tittarsiffror?
Skall barn inte få vara barn mer?
Skall vi se dem som små vuxna nu? (men förfasas över barnarbete i andra länder... HEJ HYCKLERI!!!)
Jag spyr!
om en resa till Oslo, ur en dagbok
Fredag.
Sitter på en buss. Snö.
Läser Happy Sally orden river lungorna ur mig. Sara S berättar om kamp o kärlek så att allt annat tystnar. Går det att läsa något efter detta?
…
Helvetes jävlar. Revolution!
Min hud är så tunn hahaha jag skrattar o samtidigt rinner tårar svider på kinderna. Jag är inte ledsen inte glad inte arg. Jag är allt. Blodet i mina ådror hettar bränner mig från insidan jag vill be den reaktionära auktoriteten dra åt helvete. Jag hör de kritiska orden de slipade frågorna det tydliga fokuset skifta jag ser i era ögon viljan. Jag vill så gärna se.
Jag satt längst bak o ville gråta jag var stolt som tuppen ville skrika ni kommer göra skillnad.
…
Tankarna orden känslor rusar som en instrumentpanel på crack bleep bleep bleep allt samtidigt min mun måste bli bredare tänjas ut allt allt måste ut samtidigt.
…
Jag hatar blodiglarna i marknaden. De säljarleende ståkukarna i KD i de nya Moderaterna stöveltramp tramp tramp klack i ansiktet på de som ligger draken inuti vaknar argaste blodtörstigaste draken vassaste klorna över vad den nya skitalliansen gör med vårt samhälle våra barn vår skola med idén om kollektivet.
…
O samtidigt blöder mitt hjärta min blick ser igenom allt jag är 2.0 jag behöver aldrig mer sova jag kan springa ifatt horisonten o jag slutar aldrig.
…
Vi talade idag om att sätta spår. Ja jävlarr!
Åt helvete med sitta stilla tysta snälla
Ok ok massa.
Fuck det!
Söndag.
O man sitter på en buss. Igen.
O igen har man lämnat vänner bakom sig de som får min mark att bära gör att jag alltid kan falla trasa grusigaste knän randigaste tåransikte o komma upp blodet rödaste rött viljan tillbaka.
I mötet trots tiden emellan finns ingen ställtid känntid frågtid bara varmaste hjärtan bubbligaste skratt småpojkar storpojkar vinpojkar. O tiden emellan milen emellan spelar ingen roll gör ingen skillnad i mötet då är det sannaste på riktigt o vin o kött o bilbana o konst o planer idéer om en framtid där tiden o milen blir kortare o skratten blir fler o jag vill så mycket.
…
O man läser vidare Happy Sally o min kropp tar eld kan inte slockna kan inte stoppa alla tankar alla idéer ord rusar våldsamma fors hjärtat bankar runt blodet så att det går svallvågor under min hud inuti mig utanpå mig.
…
O man sitter på bussen ser vägen ser snön in o ut ur sömn kroppen tung tung som bly förändringen vi talat om har resonans inne i mig utopia revolution o sätta spåren avtrycken o modet att kasta sig ut av på. O vart jag än ser finns längtan brinner o vill inte slockna o jag försöker se annat o ändå är det ett hål där jag stod.
…
O man sitter på en buss i mellanland o det är stilla o kroppen fylld av ny energi. Vilja.
Sitter på en buss. Snö.
Läser Happy Sally orden river lungorna ur mig. Sara S berättar om kamp o kärlek så att allt annat tystnar. Går det att läsa något efter detta?
…
Helvetes jävlar. Revolution!
Min hud är så tunn hahaha jag skrattar o samtidigt rinner tårar svider på kinderna. Jag är inte ledsen inte glad inte arg. Jag är allt. Blodet i mina ådror hettar bränner mig från insidan jag vill be den reaktionära auktoriteten dra åt helvete. Jag hör de kritiska orden de slipade frågorna det tydliga fokuset skifta jag ser i era ögon viljan. Jag vill så gärna se.
Jag satt längst bak o ville gråta jag var stolt som tuppen ville skrika ni kommer göra skillnad.
…
Tankarna orden känslor rusar som en instrumentpanel på crack bleep bleep bleep allt samtidigt min mun måste bli bredare tänjas ut allt allt måste ut samtidigt.
…
Jag hatar blodiglarna i marknaden. De säljarleende ståkukarna i KD i de nya Moderaterna stöveltramp tramp tramp klack i ansiktet på de som ligger draken inuti vaknar argaste blodtörstigaste draken vassaste klorna över vad den nya skitalliansen gör med vårt samhälle våra barn vår skola med idén om kollektivet.
…
O samtidigt blöder mitt hjärta min blick ser igenom allt jag är 2.0 jag behöver aldrig mer sova jag kan springa ifatt horisonten o jag slutar aldrig.
…
Vi talade idag om att sätta spår. Ja jävlarr!
Åt helvete med sitta stilla tysta snälla
Ok ok massa.
Fuck det!
Söndag.
O man sitter på en buss. Igen.
O igen har man lämnat vänner bakom sig de som får min mark att bära gör att jag alltid kan falla trasa grusigaste knän randigaste tåransikte o komma upp blodet rödaste rött viljan tillbaka.
I mötet trots tiden emellan finns ingen ställtid känntid frågtid bara varmaste hjärtan bubbligaste skratt småpojkar storpojkar vinpojkar. O tiden emellan milen emellan spelar ingen roll gör ingen skillnad i mötet då är det sannaste på riktigt o vin o kött o bilbana o konst o planer idéer om en framtid där tiden o milen blir kortare o skratten blir fler o jag vill så mycket.
…
O man läser vidare Happy Sally o min kropp tar eld kan inte slockna kan inte stoppa alla tankar alla idéer ord rusar våldsamma fors hjärtat bankar runt blodet så att det går svallvågor under min hud inuti mig utanpå mig.
…
O man sitter på bussen ser vägen ser snön in o ut ur sömn kroppen tung tung som bly förändringen vi talat om har resonans inne i mig utopia revolution o sätta spåren avtrycken o modet att kasta sig ut av på. O vart jag än ser finns längtan brinner o vill inte slockna o jag försöker se annat o ändå är det ett hål där jag stod.
…
O man sitter på en buss i mellanland o det är stilla o kroppen fylld av ny energi. Vilja.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)